KOMMUNISTSLYNGLAR

Jag har hört det igen och jag blir både ledsen, arg och förvånad! ”-Det är ju en fin tanke i alla fall.” säger piercad slyngel om kommunismen. Dom poppar upp då och då, slynglarna, med ett fult flygblad i näven, hojtar något om klasskamp och låtsas som att de inte alls har haft en priviligierad uppväxt på Tågaborg eller i Äppelviken och att torgmötet inte alls har organiserats med hjälp av iPhones.

Nåväl, där står en liten förvirrad 17-åring och tittar på mig med kamplust i blicken och utmanar mig med att säga att kommunismen inte alls är tänkt att vara det som det blev i Sovjet, att det är en sant mänsklig ideologi, att det är ett idealsamhälle, att kommunister är snälla!

Jag frågar:”-Har du träffat en mongolisk gränspolis med en schäfer och ett draget vapen någon gång?”.
ESDS:-Njäääeee, vaddå?
Jag: -De kändes inte snälla. De pekade på oss med vapen, rev ut all packning, dyrkade upp syrrans dagbok och plockade ner ett helt tåg-set i molekyler. Det var 1980. Var du född då?
ESDS: -Njaee, men alltså det var ju inte så det var tänkt…
Jag: -Det var så det blev.
Sen gick jag, jag hade inte tålamod till mer.

Kan vi en gång för alla konstatera att det inte ens är en vacker tanke? I alla former sätter kommunismen kollektivet för individen, UTAN UNDANTAG! Kan vi sluta gulla med förtryckarideologin? Kan vuxna sluta hålla med om tramset? Kan vi kanske känna någon slags ödmjukhet och tacksamhet att vi inte har en stor, jävla mur rakt genom vårt land till exempel? Eller att fler än 7 personer kan stå tillsammans på en gata utan att polisen ber en skingras för att det är störande av ordningen? Eller att 10-åring kan slippa statlig insyn i dagboken?

*ESDS= en sån där slyngel