För vems skull?

Efter att ha ångat omkring en stor del av helgen med olika projekt så hinner det dåliga samvetet ifatt mig på söndagkvällen. Barnen! Jag har knappt träffat dom, känns det som! Jag har vikt tvätt, varit till soptippen, lagat mat, lagat mer mat, städat, röjt, klippt och burit. Men jag har ju knappt lekt med mina barn! Oj, vad de måste längta efter sin mamma! Och känna sig försummade!

Söndag kväll kl 18
Folke: -Får jag gå ut när vi har ätit?
Mamman: -Nej, jag tänkte att vi skulle sätta ihop det där piratskeppet! Tillsammans!
Folke: -Men jag vill gå ut till kojan och leka.
Lage: -Jag med…
Lage: -…men okej då, vi kan väl göra det då
Mamman: -Jag tänkte att vi gör nåt tillsammans.
Folke: -Varför?
Mamman: -Eeeehhh...mysigt?
Folke: -Nej.

Kl 19
Mamman: -Kolla vad många delar! Det här blir roligt och svårt!
Folke: -Måste jag hjälpa till?
Lage: -Mamma, vill du verkligen göra det?
Mamman: -Visst!

Kl 19.30
Mamman: -Men vafa….den här beskrivningen är ju kass! Skulle delen Q sättas dit före F?!
Lage: -Mamma, kommer det bli en båt?
Folke: -Det är jättetråkigt…

Kl 19.45
Mamman (med tillkämpat hurtig röst): -Sådärja! Jag har knappast varit arg alls…
Lage: -Bra, mamma! Du är jätteduktig!
Folke: -Snälla, får jag gå och lägga mig?

Kl 20.00
Folke ligger i sängen och är helnöjd med att det är över, båthelvetet står på en byrå, Lage kollar på fotbollsmatch; alla är rätt nöjda. Det är då jag lyfter upp madrassen och svisch! båtfan faller i golvet, delar sprids. Folke bryr sig inte , Lage kollar snabbt upp från Tv:n.
Lage: -Mamma, var inte ledsen, vi hjälper dig imorgon.

För vems skull gjorde vi det här!?