Skickat från min iPhone

GILLA EN INGENJÖR!

 

På Brännpunkt i Svenska Dagbladet debatterar Per Acke Orstadius att det läggs för mycket resurser och tid på matematikundervisning i svensk skola. Han har frågat "tusentals" människor vid olika "sammankomster" om de anser sig ha behövt mer matematikkunskaper i sitt yrkesliv än de fyra räknesätten och nästan alla svarar nej.

 

Herregud, man tar sig för pannan! Vad är det för kunskapssyn!? Vet han någonting om hur hjärnan fungerar. Det är helt enkelt väldigt svårt att sakna något man inte känner till!

 

Varför inte vända på fråga; fråga istället hur många ingenjörer som tycker att de fick för mycket matte i skolan. Då blir nog svaret ett annat.

 

Men alla ska väl inte bli ingenjörer? Jo, det hoppas jag! Det är så lätt och tacksamt att tycka ingenjörer är lite nördiga. De sitter där på SonyEricsson och löder och gör små kretskort och har ingen social kompetens , lyder fördomarna. Jag är glad för varenda ingenjör! Sverige som industrination och exportekonomi är helt beroende av att vi utbildar och lockar till oss riktigt vassa ingenjörer som kan och vill utveckla svensk industri . Och om våra barn inte får tillräckliga mattekunskaper för att nån flummare tycker att det är för komplicerat, ja, då står det tusentals och åter tusentals välutbildade kinesiska och indiska ingenjörer, redo att hugga i.

 

Nu ska jag gå in och "Gilla" Civilingenjörerna på Facebook.

 

Eva

 

20 frågor!

A: -Jamenvafan heter det nu då...?
B: -Vaddå?
A: -Jamen du vet en sån där...åh...jag kommer inte på...jag ska skriva om det...
B: -Nåt viktigt?
A: -Jodo, ganska....åååhhh....irro...
B (hoppfullt): - Nåt man kan äta?
A: -Njaeee, nä, det skulle jag inte säga... Jamen du vet, lite känslig och så... tål inte virus...
B: -En exotisk växt? Köttätande?
A: -Nej, nej, den typ...tänker, kan man väl säga...
B: - Du menar en dator, superdator? AI? Artificiell intelligens?
A: - Nej, den lever. Lång,lite hårig , luktar inte alltid så gott.
B: - Myrslok? Marsvin? Giraff? Men de tänker väl inte så mycket...
A: -Den tänker liksom oftast efteråt, verkar det som. Den säger "Jag tänkte inte på det"
B: - Är det en människa ?
A:- Ja, det får man nog ändå säga.
B: - Politiker?!
A: -Skulle kunna vara ...Men det är ju fan att jag inte kommer på det! Tror att de måste vara tuffa, kan bli livrädda om man gosar med en bebis, bli jättetysta när man verkligen behöver prata om något viktigt...
B: - Jaså, En Sån Där Man!
A: -Ja, tack, nu kan jag fortsätta skriva om återvinning....

Tala om vad det är du vill!

Jag tror att det ofta är lika bra att vara rak och berätta vad man vill istället för att komma med antydningar och hoppas att omgivningen ska förstå. Det händer väldigt sällan att familjen, vänner, arbetsgivare eller andra fattar vad jag vill när jag bara ojar eller kommer med olika påståenden, typ : "IPhone 4 verkar bra". Det har inte hänt nåt än...

Idag mötte jag en man som troligtvis inte gillar eller tycker sig behöva berätta vad han egentligen vill utan försöker istället komma någon vart med sura kommentarer. Jag kom cyklande väldigt lugnt och ville inte surt plinga med ringklockan på dem som tog upp hela vägen framför mig. Jag frågade väldigt käckt:
"-Går det bra att cyklar förbi här på sidan?"
ESDM (En Sån Där Man): "- Detta är ingen cykelväg!"
Nej, det är det kanske inte. Det är inte heller Göteborg, Buenos Aires eller en strippklubb! Det är heller inte hans kök, ett badhus eller så liten väg så att vi omöjligt får plats allihop. Det heller inte VM i trafikregler och framförallt : Var det den frågan jag ställde?! Nej, jag frågade om jag kunde få cykla förbi. Han svarade med något helt annat. Jag lackade ur.
"-Jo, men jag tror att det är en cykelväg", svarade jag. "Om inte annat får vi väl plats allihop...", fortsatte jag , ganska käckt.
ESDM: "-Detta är icke en cykelväg"
Fegisen vågade alltså inte svara på min raka fråga. Det hade ju varit rätt coolt om han hade sagt ett resolut "NEJ" på min fråga om att köra förbi. Det hade jag kunnat förstå, då hade vi ju haft något att prata om. Men istället fortsatte han med VM i trafikregler. Jag tolkade i alla fall hans svar som ett "Nej, du får inte köra förbi". Han fick svar på tal...

"-Nej, men det är klart att ni inte ska behöva flytta på er. Så himla rådigt av dig att ingripa! Jag tar den här vägen istället..." och jag kastade mig av hojen mitt framför ögonen på paret och släpade cykeln genom sly, gräs och buskar ut på gatan hoppade på hojen och ropade medan jag trampade vidare:
"-Förlåt för att jag bad dig att flytta på dig, det måste ha varit jättejobbigt!"

Han bara stirrade ner i marken. Muttra går bra, men att tala om vad man vill är visst svårare. Och ännu värre, tydligen, när man får man vill.

Är det så jävla noga?

Jag följer nyhetsrapporteringen om att personer som byter kön i Sverige och måste låta sterilisera sig. Politiker, journalister och företrädare för HBTQ-rörelsen lyckas skruva upp frågan till att Sverige är rena nazi-diktaturen och ordet "tvångssterlisering" förekommer flitigt.

Många journalister har hetsat upp sig så våldsamt i sommarens nyhetstorka så att man nu skriver krav på tvånssterlisering. Vad menar man med det? Kräver lagen att en person ska sterliseras under tvång? Släpas in i operationssalen? Nej, det är journalistisk tafflighet. Lagen kräver att personen steriliserar sig. Lagen kräver inte att det ska ska under tvingande former. Det är ett villkor för könsbyte, vilket i sig i är frivilligt. Ordet tvångssterilisering missbrukas här så att de verklige tvångssteriliseringar som genomfördes under 1900-talet inte framstår i all isn hemskhet.

Låt mig först säga att jag är naturligtvis är positiv till att människor ska kunna genomgå ett könsbyte. Jag vet ganska lite om den sociala, psykologiska och medicinska process som det innebär men de människor som är berörda har mitt stöd (även om de, mest troligt, inte alls behöver det).

Lagen som kräver att männiksor som genomgår könsbyte också ska sterlisera sig har inte som syfte att stoppa dessa människor från att få barn i största i allmänhet. Det handlar inte om att stoppa vissa grupper i samhället från att föröka sig, så som det var under förra seklets tvångssterliseringar Lagen syftar till att att en kvinna som blivit man inte ska kunna bli mamma. Det vill säga; lagen vill hålla reda på vem som är man eller kvinna och därmed mamma eller pappa till ett barn.

Det finns många sätt att få barn på och därför har det blivit viktigt att rent juridiskt kunna fastslå vem som är mamma och pappa till ett barn. Den som bidrar med spermierna är pappa, ägg kommer från mamma. Spermie-och äggdonation förekommer och har sitt speciella regelverk så att barnen som föds har en mamma och pappa.

Jag tycker att det finns all anledning att hålla reda på vem som är mamma och vem som är pappa till ett barn.

De lite svängigare tycker att det behöver väl inte vara så jävla noga?! Det viktigaste är ju att barn får kärlek och omsorg? Så förlegat med kön, uppdelning i män och kvinnor, kärnfamilj och annat nonsens. Helt ute!

Vi lever i ett samhäller där vi ofta är väldgt nogranna med allt möjligt. Är du anställd, arbetslös eller konsult? Det är jävligt noga om du kontaktar en myndighet! Har du betalat in rätt inkomstskatt? Jävligt noga! Har du räknat dina lamm ordentligt om du är lantbrukare? Jävligt noga!

Det finns en massa områden där man kanske skulle kunna ha en lite jazzigare och mer avslappnad inställning men jag tror verkligen är det är bra på riktigt att veta vem som är mamma och pappa till ett barn.

Jag tål inte kaninfejset!

Jag tål inte Alex Schulman! Nu är det sagt och det känns bra! Igår tittade det där irriterande kaninfejset ut från en sida i tidskriften Your Life (ja, och den jävla tidskriften är en annan historia som också kommer att återkomma till!). -Tittut, där hade vi Alex.

Det här är killen som inledde sin karriär som "medieentrepenör" ( han kallas det i en massa artiklar) genom att bara vara skoningslöst elak, överjävlig och vidrig mot människor som han aldrig träffat, i sin blogg. Jaha. Ska vi tycka att det är begåvat? Smart? Intelligent? Nej, jag har intelligentare liv under mattan i min bil.

Sen blev Alex ledsen. Hans pappa dog och han upptäckte känslen ledsen. Han blev så överraskad av att känna en känsla så att han skrev en bok om det. Alex är ledsen.

Några år har gått. Nu är Alex glad igen. Så glad att han nu har skrivit en bok om det. Lycklig och lyckad kan vi läsa i många totalt okritiska magasin just nu. Alex glad igen.

Det här är en person som byggde sig ett namn genom att såra, håna och förstöra för många helt vanliga sunda människor. Han leder TV-program där trasiga människor med hjälp av sprit, lite naket och knep ska lockas att ha sex i sändning. När han själv upplever starka känslor blir han så tagen av sig själv att han måste skriva böcker om det. I Alex Schulmans liv kretsar allt kring Alex Schulman. Alex ledsen. Alex glad igen. Totte badar. Totte slår Alex. Alex ledsen... Är det fler som ser likheten? Kan vi inte helt enkelt bara få slippa se karl-helvetet?

Eva

PS. Från och med nu coh på obestämd tid framåt så bojkottar jag alla tidningar, bloggar, program som presenterer den här mediakåta dåren som lyckad, rolig, snäll eller begåvad.

Jag borde gilla det här

Jag har en underbar kollega som helt utan att tveka berättar att hon inte gillar att träna. Inte alls. Tycker inte om att bli svettig och andfådd. Hon gillar att vila. Kanske sova lite också. Läsa bok. Hon vet precis som alla vi andra att det är hälsosamt att motionera men för den saken skull så gillar hon det inte.

Det är något väldigt befrianda med den här ärligheten. Jag har funderat på varför jag tycker att hennes ärlighet är så skön. Hur konstigt är det egentligen? En vuxen människa som har en tydlig uppfattning om vad man vill göra på dagarna. Inte konstigt alls.

Om det inte vore för saker vi borde gilla. I vår tidsanada gäller inställning. Man ska tycka att vissa saker är kul. Man har väl en positiv inställning?! Rätt attityd. Det finns massor av böcker om positivt tänkande och "hur man ser glaset som halvfullt istället för halvtomt. Man måste se möjligheterna. Det finns inte problem , bara utmaningar. "


Och om inte ren viljestyrka räcker så kan man affirmera; " jag gillar att träna, jag blir stark och snygg". Och om man trots alla ansträngningar fortfarande inte gillar att träna så får man kort och gott känna sig misslyckad, negativ och bakåtsträvande.

Jag tror att mycket är vunnet med att ara vara ärlig, precis som förtjusande kollegan. Varför ska vuxna människor lägga kraft på vad man borde gilla?

Själv tycker jag ganska illa om primitivt friluftsliv. Trivs inte alls med det. Och såna som jag får också finnas!

Kram!

Eva