Jag tror att det ofta är lika bra att vara rak och berätta vad man vill istället för att komma med antydningar och hoppas att omgivningen ska förstå. Det händer väldigt sällan att familjen, vänner, arbetsgivare eller andra fattar vad jag vill när jag bara ojar eller kommer med olika påståenden, typ : "IPhone 4 verkar bra". Det har inte hänt nåt än...
Idag mötte jag en man som troligtvis inte gillar eller tycker sig behöva berätta vad han egentligen vill utan försöker istället komma någon vart med sura kommentarer. Jag kom cyklande väldigt lugnt och ville inte surt plinga med ringklockan på dem som tog upp hela vägen framför mig. Jag frågade väldigt käckt:
"-Går det bra att cyklar förbi här på sidan?"
ESDM (En Sån Där Man): "- Detta är ingen cykelväg!"
Nej, det är det kanske inte. Det är inte heller Göteborg, Buenos Aires eller en strippklubb! Det är heller inte hans kök, ett badhus eller så liten väg så att vi omöjligt får plats allihop. Det heller inte VM i trafikregler och framförallt : Var det den frågan jag ställde?! Nej, jag frågade om jag kunde få cykla förbi. Han svarade med något helt annat. Jag lackade ur.
"-Jo, men jag tror att det är en cykelväg", svarade jag. "Om inte annat får vi väl plats allihop...", fortsatte jag , ganska käckt.
ESDM: "-Detta är icke en cykelväg"
Fegisen vågade alltså inte svara på min raka fråga. Det hade ju varit rätt coolt om han hade sagt ett resolut "NEJ" på min fråga om att köra förbi. Det hade jag kunnat förstå, då hade vi ju haft något att prata om. Men istället fortsatte han med VM i trafikregler. Jag tolkade i alla fall hans svar som ett "Nej, du får inte köra förbi". Han fick svar på tal...
"-Nej, men det är klart att ni inte ska behöva flytta på er. Så himla rådigt av dig att ingripa! Jag tar den här vägen istället..." och jag kastade mig av hojen mitt framför ögonen på paret och släpade cykeln genom sly, gräs och buskar ut på gatan hoppade på hojen och ropade medan jag trampade vidare:
"-Förlåt för att jag bad dig att flytta på dig, det måste ha varit jättejobbigt!"
Han bara stirrade ner i marken. Muttra går bra, men att tala om vad man vill är visst svårare. Och ännu värre, tydligen, när man får man vill.
torsdag 4 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tacka vet jag 3 mammor med barnvagnar som går (sölar kanske är ett bättre ord...) bredvid varandra på t ex Kullagatan eller någon annan trottoar... Då är det HELT omöjligt att ta sig förbi...
/GWTFlow...
Skicka en kommentar