Jag borde gilla det här

Jag har en underbar kollega som helt utan att tveka berättar att hon inte gillar att träna. Inte alls. Tycker inte om att bli svettig och andfådd. Hon gillar att vila. Kanske sova lite också. Läsa bok. Hon vet precis som alla vi andra att det är hälsosamt att motionera men för den saken skull så gillar hon det inte.

Det är något väldigt befrianda med den här ärligheten. Jag har funderat på varför jag tycker att hennes ärlighet är så skön. Hur konstigt är det egentligen? En vuxen människa som har en tydlig uppfattning om vad man vill göra på dagarna. Inte konstigt alls.

Om det inte vore för saker vi borde gilla. I vår tidsanada gäller inställning. Man ska tycka att vissa saker är kul. Man har väl en positiv inställning?! Rätt attityd. Det finns massor av böcker om positivt tänkande och "hur man ser glaset som halvfullt istället för halvtomt. Man måste se möjligheterna. Det finns inte problem , bara utmaningar. "


Och om inte ren viljestyrka räcker så kan man affirmera; " jag gillar att träna, jag blir stark och snygg". Och om man trots alla ansträngningar fortfarande inte gillar att träna så får man kort och gott känna sig misslyckad, negativ och bakåtsträvande.

Jag tror att mycket är vunnet med att ara vara ärlig, precis som förtjusande kollegan. Varför ska vuxna människor lägga kraft på vad man borde gilla?

Själv tycker jag ganska illa om primitivt friluftsliv. Trivs inte alls med det. Och såna som jag får också finnas!

Kram!

Eva