LÖJLIGA RISKER

Vi stannar till på ett vanligt, hederligt, tyskt Autohof längs Autobahn utanför München. Det ser ut som vilken mack som helst med bensin, lite käk, rastplats, husbilar och medelålders par som gnäller på varandra. Ett helt vanligt väghak, alltså.

Jag går på toa. Fräscht! Inget sunk, helt OK. Den obligatoriska tanten som sköter toan är dessvärre utbytt mot en myntatomat (50 cent) och ett vändkors som man ska passera. Givetvis hittar jag ingen peng men jag får en av D och jag behåller fattningen.

En ganska förtroendeingivande röst informerar via högtalare, på både tyska och engelska, om att "...this sanitary system...bla, bla...högteknologiskt...for your comfort and safety....". Ordet safety kommer alldeles strax att få sin förklaring! Toaletten har en automatisk rengöringsprocedur för ringen!!! Den roterar och blir besprutad med decinfektionsmedel!!!

Alla som har saknat säkerhet på tyska rastställen räcker upp en hand!
Om man verkligen vill leva livet lite säkrare, är det då rimligt att snöa in på en stackars liten bacill på en toasits? Vi talar här om människor som sekunderna tidigare höll en marschfart på 170 km/timme ute på Autobahn, som alldeles strax kommer att sätta i sig tysk korv, som är på väg till Alperna för att typ flyga hang-glider, som kanske kommer att ha oskyddat sex, bli fulla på Strohrom, röka lite av varje eller rentav ha en semestervecka med svärmor. Det är fullständigt livsfarliga saker men nej, då, vi ska koncentrera oss på att det kanske, kanske , kanske sitter en liten jävla bakterie och biter oss baken! Och då ska toatanten kastas ut och myntautomaten ska in. Nä, jag blir förbannad!

För vems skull?

Efter att ha ångat omkring en stor del av helgen med olika projekt så hinner det dåliga samvetet ifatt mig på söndagkvällen. Barnen! Jag har knappt träffat dom, känns det som! Jag har vikt tvätt, varit till soptippen, lagat mat, lagat mer mat, städat, röjt, klippt och burit. Men jag har ju knappt lekt med mina barn! Oj, vad de måste längta efter sin mamma! Och känna sig försummade!

Söndag kväll kl 18
Folke: -Får jag gå ut när vi har ätit?
Mamman: -Nej, jag tänkte att vi skulle sätta ihop det där piratskeppet! Tillsammans!
Folke: -Men jag vill gå ut till kojan och leka.
Lage: -Jag med…
Lage: -…men okej då, vi kan väl göra det då
Mamman: -Jag tänkte att vi gör nåt tillsammans.
Folke: -Varför?
Mamman: -Eeeehhh...mysigt?
Folke: -Nej.

Kl 19
Mamman: -Kolla vad många delar! Det här blir roligt och svårt!
Folke: -Måste jag hjälpa till?
Lage: -Mamma, vill du verkligen göra det?
Mamman: -Visst!

Kl 19.30
Mamman: -Men vafa….den här beskrivningen är ju kass! Skulle delen Q sättas dit före F?!
Lage: -Mamma, kommer det bli en båt?
Folke: -Det är jättetråkigt…

Kl 19.45
Mamman (med tillkämpat hurtig röst): -Sådärja! Jag har knappast varit arg alls…
Lage: -Bra, mamma! Du är jätteduktig!
Folke: -Snälla, får jag gå och lägga mig?

Kl 20.00
Folke ligger i sängen och är helnöjd med att det är över, båthelvetet står på en byrå, Lage kollar på fotbollsmatch; alla är rätt nöjda. Det är då jag lyfter upp madrassen och svisch! båtfan faller i golvet, delar sprids. Folke bryr sig inte , Lage kollar snabbt upp från Tv:n.
Lage: -Mamma, var inte ledsen, vi hjälper dig imorgon.

För vems skull gjorde vi det här!?

Genustips och manliga sysslor!

Äntligen sommar och semester! Båt ska seglas, kartor ska läsas, romantik ska spira i skärgårdsvik, det ska hånglas och mysas, det ska inte gråtas, båtar ska inte fastna på grund och pittoreska hotell ska upphittas även om GPS:en är i radioskugga. En utmaning ligger framför många par de närmaste månaderna!

Svenskar är världens mest seglande folk och ett besök i vilken gästhamn som helst får mig att undra varför. På lite håll ser det trivsamt ut. En segelbåt på sisådär 12 m kommer tjusigt glidande in mot hamnen. Seglen åker ner. Hon svischar runt på däck och surrar alltsammans, han startar motorn. Han står stadigt parkerad 12m bakom själva händelesernas centrum. Hon står längst fram, ganska utsatt läge, med en tamp i handen. När det är 34 m kvar till bryggan kan mycket väl följande hända:
ESDM: -Är du beredd Barbro? Hoppa snart! Akta så inte båten går i bryggan!
Barbro: -Det är jättelångt kvar, Hasse, men sakta ner lite...
Hasse har ca. dubbelt så långa ben som Barbro och står som sagt längst bak och ser typ ingenting. Ändå tycker Hasse att det är Barbro som ska hoppa och att han är mkt kvalificerad att avgöra när språnget ska tas.
18 m kvar
ESDM: -Hoppa Barbro! Håll i tampen!
Barbro, som har lite social fernissa kvar, väser: -Sluta skrika, Hasse...
ESDM: -Vaaa?! Jag hör inte! Hoppa, Barbro! Hoppa!
Det är fortfarande 8 m kvar och som tur är hoppar Barbro inte! Barbro laddar, gör en perfekt halvsalto i luften och lyckas landa och bromsa båten i en rörelse.
ESDM: -Ja, där ser du!
Vad det är ESDM har sett vet vi inte för han står som sagt i aktern och ser INGENTING. Verkar det inte rimligt att den som är längst, har längst ben och är starkast sköter hoppandet och krafttagen och att nån annan sköter de lätta sysslorna; roder, motor och ankartamp?

I stora statistiska analyser framkommer det att kvinnor generellt sett har sämre spatiala förmågor (bl.a. att läsa karta) än män. Det är ett generellt påstående, det finns givetvis massor av män som är jättekassa på att läsa kartor, hitta hem efter en fest mm mm. Nåja, det finns vetenskapligt stöd för att kartläseriet skulle kunna vara en större utmaning för kvinnor än män. Och varför hör vi ständigt talas om dessa orgier i frustration, kallsvett, väderstreck och mycket höga varvtal då ESDM försöker få sin uppgivna hustru att leverera klara köranvisningar? Hon slänger fram kartan över honom /ratten/ hela vindrutan och skriker"-Jamen kolla här själv då!" och det är väldigt motsägelsefullt eftersom han inte kan/bör/ får läsa karta under de omständigheterna. Varför kan inte ESDM helt enkelt ta plats i passagerarsätet och läsa karthelvetet?! Är det någon som fullt allvar tror att det kräver mer muskelstyrka, mer testosteron, mer hår på bröstet för att köra bil i Lübeck än i Flen?

För en massa somrar sedan kollade jag på en slussning i Berg utanför Linköping. En flitig kvinna susade runt på båten och hennes dryga pojkvän dirigerade:
ESDM: -Älskling, fendern ska vara midskepps. Babord!
Hon: -Va?! Här?! På den här sidan?
ESDM: -Är det babord, älskling? Och jag sa midskepps....
Hon: -Jamen, vafan...ge mig det där repet nu!
ESDM: - Tampen! Ja, lägg om den nu, och midskepps är ju mitt på båten , det måste du ju förstå.. Lägg loss nu! Ohoj!
Jag hoppas att hon tog tampen, surrade honom i en fender så att han syns, hivade honom över bord midskepps, babord eller styrbord spelar ingen roll och sen bara ...O' hoj! Gjorde nåt roligare!

Skulle det kunna vara så att det finns en och annan Sån Där Man som tycker att det är en liten smula omanligt att sköta i-land-hoppandet, bredvid-åka och läsa kartbok och att överlåta ankartamp och roder/ratt åt sin lady?

KOMMUNISTSLYNGLAR

Jag har hört det igen och jag blir både ledsen, arg och förvånad! ”-Det är ju en fin tanke i alla fall.” säger piercad slyngel om kommunismen. Dom poppar upp då och då, slynglarna, med ett fult flygblad i näven, hojtar något om klasskamp och låtsas som att de inte alls har haft en priviligierad uppväxt på Tågaborg eller i Äppelviken och att torgmötet inte alls har organiserats med hjälp av iPhones.

Nåväl, där står en liten förvirrad 17-åring och tittar på mig med kamplust i blicken och utmanar mig med att säga att kommunismen inte alls är tänkt att vara det som det blev i Sovjet, att det är en sant mänsklig ideologi, att det är ett idealsamhälle, att kommunister är snälla!

Jag frågar:”-Har du träffat en mongolisk gränspolis med en schäfer och ett draget vapen någon gång?”.
ESDS:-Njäääeee, vaddå?
Jag: -De kändes inte snälla. De pekade på oss med vapen, rev ut all packning, dyrkade upp syrrans dagbok och plockade ner ett helt tåg-set i molekyler. Det var 1980. Var du född då?
ESDS: -Njaee, men alltså det var ju inte så det var tänkt…
Jag: -Det var så det blev.
Sen gick jag, jag hade inte tålamod till mer.

Kan vi en gång för alla konstatera att det inte ens är en vacker tanke? I alla former sätter kommunismen kollektivet för individen, UTAN UNDANTAG! Kan vi sluta gulla med förtryckarideologin? Kan vuxna sluta hålla med om tramset? Kan vi kanske känna någon slags ödmjukhet och tacksamhet att vi inte har en stor, jävla mur rakt genom vårt land till exempel? Eller att fler än 7 personer kan stå tillsammans på en gata utan att polisen ber en skingras för att det är störande av ordningen? Eller att 10-åring kan slippa statlig insyn i dagboken?

*ESDS= en sån där slyngel

Jag väntar på taxi utanför Stockholms central. Jag ska åka till Liljeholmen. Liljeholmen är inte direkt innerstad men ändå jättecentralt. Det borde inte vara en alltför svår nöt att knäcka för en yrkeschaufför. Jag tar det säkra före det osäkra och väljer det största taxibolaget som står för ”tillgänglighet, kvalitet och service”. Jag väntar tålmodigt på rätt bil. Under tiden försöker fyra, av varandra oberoende, taxichaufförer värva en ny kund med olika argument:
ESDT1*: -Jag står faktiskt först i kön!
ESDT2:- Min bil står där borta.
ESDT3:-Jag kan ta din väska.
Jag: -DET VAR DÅ ETT JÄVLA TJAT!
Sen kom då undret av säkerhet, komfort, rivsel rullande. Jag steg in i, vad jag trodde, en säker och komptent transport mot målet. Det började sådär:
ESDT4: -Liiljee-chåålmen? Stavas det med två L?
Jag: -Stavas?
ESDT4: Jaaa, till GPS:en…
Jag: -Menar du att du inte vet var Liljeholmen ligger?
ESDT4: Det är lika bra….
Jag: -Jag ska till Liljeholmsstranden
ESDT4: Stranjden? Liiiljee-chålm-stranjden?
Jag: -ja, med två s i mitten
ESDT4: -Ligger det vid vattnet?
Jag:- Gissa!
ESDT4: -Jag char chittat Liiljee-chåålmen på GPS
Jag: -wow…
Efter en stund kunde jag peka ut det stora vita huset, då hittade han! Allt detta till det facila priset av 243kr.

När i helvete blev man tvungen att veta hur det STAVAS när man åker taxi!



*En Så Där Taxichaufför

Sturup äger!

Det är dags att åka lite flygplan från Ängelholm och jag ställer mig i säkerhetskontrollkön. Den är JÄTTELÅNG och det går rätt sakta. Datorer ska packas upp, läppglans ska läggas i små plastpåsar, ESDM ska fatta att han ska skiljas från sin JÄTTEVIKTIGA mobiltelefon en liten stund och lägga den på bandet, mynt i fickor ska upphittas osv osv. Det tar sin lilla tid. Det tar tid eftersom Luftvartsverkets säkerhetsmänniskor förväntar sig mirakel av oss hårt prövade passagerare.

Efter att ha stått i kö i en rejäl stund med portfölj, handväska och ytterkläder i händerna så ska ett litet undervek inträffa. På absolut ingen tid alls, omedelbart när man kommer fram till bandet på vid den där kameramanicken, då plötsligt ska alla objekt ligga i rätt låda; dator ur väska med locket uppfällt, skärp, nycklar och annat i en back, jacka och kavaj i en tredje. Tänk om platsen eller ytan för att packa upp och lasta ur alla grejjer hade varit lite större än 30x30 cm? Tänk om man hade kunnat börja redan 3 meter innan scanningen istället för att bara stå och glo och svettas?!

På Sturup har någon knäckt koden till den framgångsrika säkerhetskontrollen! Jag vet inte om det har föregåtts av projektgrupper, LEAN eller forskningsrapporter men håll i er nu; det står en väldigt lång bänk längs kön! En rejälbänk!!! Av trä! En hyllning till alla dessa mirakel som inträffar när människor tänker!

Bredbandstips

Det var tydligen lite svårt att få igång bredbandet hemma hos mig. Företaget lovade att det skulle ta bara två veckor att skicka in en signal genom fibern men efter fyra veckor var det fortfarande helt tyst. Jag ringde och väntade i telefonkö, minimum 45 minuter per gång. Vid det fjärde försöket tänkte jag att jag måste vända på den här situationen, killen i i luren måste bli motiverad till att få igång mitt bredband.
Jag: -Det funkar fortfarande inte.
ESDM: -Har du gjort felsökningen som står i manuale…
Jag: -Japp, jag har gjort rubbet, det är inget fel på mina grejjer. Ni får skicka hit en tekniker som inte lämnar huset förrän det funkar.
ESDM: Njaee, vi jobbar ju inte så och enligt mina noteringar…
Jag: -Nu vill ja ha ditt fullständiga namn, din befattning och namn på din chef. Om inte jag har ett fungerande bredband imorgon kommer jag att polisanmäla er för bedrägeri.
ESDM: -Va?! Näää, det kan du inte göra, varför det?
Jag: -Därför att jag inte tror att företaget existerar, ni har inte levererat någonting, svarar knappt i telefon och försöker formodligen bara blåsa mig på pengar. Jag polisanmäler.
ESDM. –Nej men vi är ett seriöst företag, vi lurar ingen..
Jag:-Visa det då!
ESDM: Hur då menar du?
Jag: Till exempel genom att leverera ett jävla bredband!

Det tog skruv!

HANTVERKARTIPS

Enligt den gängse mediebilden håller våra duktiga, rekorderliga svenska hantverkare på att motas bort från sin försörjning av skumma, opålitliga hantverkare från öster. Hotet från öst anses vara stort och många tar chansen att baktala utländska hantverkare (när blev just den rasismen OK?) .

Jag håller just nu på att förska få ett litet trädäck byggt. Vi snackar 12 kvadratmeter trä, typ en stor platta som ska läggas på en liten grusplätt. Det låter sig knappt göras, verkar det som. Det är knappt jag vågar föreställa hur det skulle vara att stilla be om riktigt svåra stunts, typ byta ett kök eller en badrumsrenovering! Eftersom jag ändå vill tro på utveckling och framgång tänkte jag komma med några praktiska och användbara tips för hantverkare som vill behålla sin konkurrenskraft i dessa globaliseringstider.
1. Svara i telefonen

2. Om du inte vill svara telefonen är det jättebra att ha en hemsida och en mailadress.

3. Kolla mailen

4. Svara på mail

5. Bli inte arg på dem som ringer för att de stör/är dumma i huvudet som inte fattar att sommaren redan är fullbokad/ inte fattar att du inte tar såna jobb

6. Försök att begränsa tidsrymden som du "kanske har vägarna förbi och kan kolla på det" till något mindre än en vecka. Kanske snäva av det till onsdag förmiddag och för de flesta slutar förmiddag vid tolvsnåret,
defintivt före kl. 16.

7. Dyk upp samma dag som du har lovat.

8. Börja gärna jobba samma dag, att bara slänga ut lite verktyg, skräpa ner och knacka hål i en vägg räknas inte.

9. Försök att minimera uppenbara skador. Är det nödvändigt att spränga väggen i hallen för att komma fram? Måste den tas ner överhuvudtaget? Viktiga frågor att ställa sig innan sprängämnen appliceras och "-Tänt var det här!".

10. Enkel tumregel: Om skadorna kostar kunden mer än hela jobbet bör man nog helt avstå från projektet!

11. Överfakturera inte, i alla fall inte mer än 10%. Så lite vågar ingen bråka om huset står kvar.

12. El-ochvattenledningar finns ofta på ritningar, AV EN ANLEDNING! Spika, såga, borra inte i dem!

13. Alla kan göra misstag och många kunder har säkert stor förståelse för det. Den här förståelsen minskar dock om kunden samtidigt blir mordhotad, kallad könsord, får vassa verktyg riktade mot känsliga kroppsdelar och upplever en känsla av skräck och vanmakt.

LYCKA TILL MED RENOVERINGSSÄSONGEN, ALLIHOP!