Robinson vaknar

I ett nummer av Amelia nyligen så valde ESDM (En Sån Där Man) att ge sin egen högst personliga skildring av föräldraskap. Vi talar om Martin Melin (Robinson-Martin mm) som gav röst åt åt det misslyckade faderskapet genom att berätta, ganska utlämnande och personligt om sin risiga prestation. Efter en skilsmässa och en tid av ensamstående föräldraskap fick Martin en insikt: min dotter vill inte vara hos mig om jag inte engarerar mig! Martin bestämde sig då för att bli världens bästa pappa och -hör och häpna- börjar gå på föräldramöten, tömma diskmaskinen, delta i aktiviteter och laga nyttig mat. Det finns två bottnar i den här artikeln. Den ena är givetvis varför i all världen en uppryckning från superlooser till anständighetsnivå ska förtjäna flera sidor i Sveriges ledande magasin för kvinnor? Det är ju jättebra att Martin Melin har gjort en resa som förälder och hans familj är säkert jätteglada för det. Men hela artikeln saknar ju en utvecklad tanke om varför detta ska förmedlas. Hur kan en ledande tidning som berömmer sig av att ha själ och engagemang publicera det? Jag läser Amelia för att det är duktiga, roliga och kunniga människor som i sitt skrivande förmedlar ett leende, lite inspiration och avkoppling. När Robinson-Martin får skriva tre sidor om sig själv, av sig själv utan någon uppenbar anledning (vi talar faktiskt om att tömma diskmaskin, inte ett hjärtbyte) så undrar jag om nån på redaktionen tror att läsarna är dumma i huvudet?!