Jag skulle ha tjejmiddag och drämmer lite snabbt iväg ett sms till Charlotte för att kolla att hon har fått rätt tid. Det går fort och fel och inom 5 minuter ringer en hurtig man och berättar på bred norrländska att han inte vet om att han ska på fest:
-Hej, Kenneth från Hoting här, ska du ha fest, trevligt, ha,ha!
Jag:
-Hoppsan, det kom nog fel, jättehyggligt att du ringde! Fint, toppen, tack.
Här borde allt ha slutat. Borde, alltså.
Fredag kväll, tre veckor senare, jag softar i soffan. Jag anar inget, inga minnen från för gör sig påminda, inget känns konstigt förrän:
-Hej, det är Kenneth, du vet han felringningen!
Sen skaffade jag nummerpresentatör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar