Happy nationaldag!

HEJA NATIONALDAGEN!

Vad säger man till dem man möter på Nationaldagen? Andra högtider har en mer utarbetad hälsningsfras ; "God jul!" eller "Glad påsk!" funkar ju bra just då, "Trevlig helg!" går alltid hem en fredag men idag, den 6 juni? "Heja Sverige!" låter ganska mycket EM-kval, "Happy nationaldag!" skulle kanske kunna funka? Lite lagom multi-kulti. Det får ju inte bli för fosterländskt heller. Svårt.

Jag gillar att vi har en nationaldag och jag gillar Sverige. Vi har inget specifikt krig som vi vann just den den 6 juni, inga specifika stackars meniga soldater som nedmejades just den dagen och avsaknaden av krig, svält och tvinsot framhålls ibland som ett skäl till att inte ha en nationaldag. Det skulle liksom vara för mesigt att bara fira att vi trivs.

Här är min lista på varför man kan fira nationaldag, utan inbördes ordning:
I Sverige har män och kvinnor samma möjligheter i livet.
Man behöver inte tro på Gud om man inte vill.
Barnadödligheten är lägst i världen.
Utbildning är gratis.
Det är sagolikt vacker i det här landet och naturen är tillgänglig för alla.
Svenska jordgubbar är lite godare än andra :)
Man behöver inte muta folk för att få något gjort.
Jag tycker att svenskar är snygga! Ett vacker folk! Sträck på dig, kexet!

Happy nationaldag på er!

Vem vill du ha bredvid dig på nästa måndagsmöte?

Jag har flera gånger fått frågan om det inte är lite riskfyllt att vara politiskt aktiv. Njaee, har jag tänkt, det är inte så värst mycket action och våldsamheter i kommunfullmäktige eller Vård-och omsorgsnämnden, liksom.

-Nej, man kanske det kan uppfattas som lite...eeehhh...udda eller...jaaa....besvärligt, kanske när man söker jobb och så..., har jag fått höra.

Jaha, så det skulle vara en nackdel att delta i det demokratiska systemet?! Lite skumt att ha en uppfattning? Perverst att vilja vara med och påverka i samhället?

Jag är rädd att det inte är en helt ovanlig uppfattning. Det finns många som tycker att "det där med politik" är ganska skum verksamhet för knäppgökar. Risken är att det profetian blir självuppfyllande. De vettiga och normala slutar med poltik, kvar finns bara dårar och haverister, de som inte har något att förlora. Huvva!

Jag har gjort en enkel övninig här där man kan testa sig själv för vilka människor man helst skulle vilja ha på jobbet/som granne/ klassförälder.

1. -Jag sitter i kommunfullmäktige.




2. -Jag tittar ALLTID på Lyxfällan, jag lär mig så mycket!




3. -Jag har varit med i Lyxfällan.




4. -På Rusta har de fina grejjer och trevlig personal.




5. -Flintastek eller oxfilé...va, fan man känner ju ändå ingen skillnad när man häller på bärnä-såsen.




6. -Jo, men kommunism är ju en fin tanke ändå...




7. -Jag har varit med i grannfejden, men ärligt talat, det var verkligen de andra dårarnas fel, Alltihop var egentligen deras fel. Det blir så vinklat i TV.




8. -Vadå dator, det heter väl ändå "en data"!? Datan står där på bordet.




9. - Jag har fyllt i mina uppgifter i donationsregistret.




10. -Jo det är sant; iPhone 4 HELT GRATIS från Tele 2. Jag lovar! Bara nån liten avgift, man alltså, typ gratis!

Vem skulle du vilja ha som projektledare i nästa projekt?

Lycka till!
Eva

Facit: 1 och 9 är rätt.

Om att se ut som Moder Svea ungefär

Jag har alltid sett ut ungefär som Moder Svea, tycker jag. Killar från landet brukar gilla mig. Breda höfter, friska tänder, liksom. Det har ju sina bra och dåliga sidor men jag har alltid varit otroligt stark och kunna lyfta allt och jag tänkte att jag självklart skulle vara en jävel på att vara gravid och föda barn. Sämre kan man ha det!

Att föda barn gick ju rätt så bra men att att vara gravid var inte alls den robusta lyckoupplevelse jag hade tänkt mig. Jag såg framför mig hur Moder Svea skulle tuffa fram genom graviditeten, rosig, rund, trygg. Istället gjorde det ont, jag hasade omkring och blev förbannad varenda dag som det inte var dags för förlossning.

Jag var väldigt besviken på min kropp.

Men jag har fortsatt att vara stark. Jättestark. Kan lyfta vad som helst. En tjock-TV. En säng. Ett par barn. Inga problem. Tills nu.

Numera kräver min kropp träning för att vara stark. Armhävningar har blivit jobbiga. Det knastrade lite konstigt i armbågen när jag skulle flytta en byrå. Fick bära in jordsäckarna en i taget. Jag gillar inte det här alls.

Det finns ingen skojig poäng i det här inlägget. Jag är bara sur.

COOP svarar

Jag har fått svar från butikschefen på COOP om att lura kunder. Hans svar får vär tala för sig själv…jag tycker nog att man försöker luras om man lägger tillbaka defekta varor i butiken J

Hej Eva!

Tack för ditt mejl&blogg.

Den stora oxfilén som du refererar till är den som kommer från Sydamerika och den säljs antingen hel eller halv och ligger då på mellan 0,8- 1,6kg. Just nu hade vi bara de hela bitarna kvar. Den svenska oxfilén som du blev erbjuden var på 0,6-0,7kg men då den var svensk så var priset ett helt annat. Då vi inte själv styckar kött så har vi inte mindre hela bitar att tillgå utan då blir det skivade bitar och dessa är kanske svåra använda till carpaccio. Här kan vi kan dock bli bättre. Vi kunde ha öppnat en förpackning och skurit upp vad du behövde. Vad gäller den frysskadade oxfilén så skall vi inte sälja defekta varor av denna typ då vi inte kan garantera kvalitén. Såg idag på förmiddagen att där låg ett par stycken som var frysskadade vilka vi omedelbart plockade bort. Vår ambition är absolut inte att försöka lura någon kund då detta enbart slår tillbaka på en själv. Min erfarenhet är att det minsta lilla en vara är skadad så tar inte kunden denna vara utan en annan. Därför är det extra viktigt att få bort defekta varor från hyllor/diskar då dom bromsar försäljning.

Gränser

Det finns människor som får mitt liv att kännas så otroligt alldagligt och tråkigt. Dalai Lama har varit i Sverige nyligen. Han har liksom gjort något av sitt liv. Renata Chlumska ska upp i rymden snart. Blondinbella är bara 20 år och superentrepenör och inte alls särskild korkad, tror jag. Arga snickaren bygger hus och reder ut relationsproblem lika lätt som man kokar snabbmakaroner. Det finns väldigt många därute som kan få en känna sig lite lagom, liksom.

Jag spjärnar emot litegrann. Det får inte bara bli jämntjockt och lagom. Men visst finns det dagar när den där rapporten på jobbet inte är perfekt men good enough, när träningsdosen skulle behöva ökas markant men sonens forbollsträning får gå före, när jag gör hembakad pizza till fredagsmyset och är glad att det är helg, olivoljan är köpt Willys och inte den italienska delkatessaffären, osv, osv. När man känner sig rätt beige, småtrist och köper en Amelia och tycker att en timmas egentid på IKEA är riktigt schysst.

Sen finns det dom vill vara Dalai Lama, Renata Chlumska, Blondibella och Arga snickare på en gång. Och dessa människor bemöts ofta med väldigt stor beundran.

-Wow, hur hinner han!? Hur orkar dom?!

Så långt är det gott och väl, jag har inga problem med att människor beundrar varandra. Men det blir väldigt problematiskt när man faktiskt inte orkar eller hinner längre och klappar ihop. Har man riktigt tur kan man få tala ut i Amelia om sin utbrändhet, vilken lärorik resa det har varit. Sällan något om det egna ansvaret för att känna sina gränser.

Vi är många som betalar för de där sammanbrotten. Först genom att verka så trist. Sen genom sjukförsäkringssystemet. Kanske får att vi även får göra den genomklappade personens jobb. Och till sist genom att köpa Amelia.

Jag ska nog sluta köpa Amelia i alla fall.

PS. För att inte någon i min omedelbara närhet ska känna sig träffad så är det ingen på mitt jobb som har klappat ihop och lagt över grejer på mig!

Coop, LURA EN ANNAN KUND

Igår var jag på Coop på Väla för att handla oxfilé till några snygga tjejer som jag skulle tillbringa kvällen med. Jag såg fram emot carpaccio på en bädd av kronärtskockshjärtan, schalottenlök...mmmm!

I kyldisken väger alla bitar färsk oxfilé ca 6,8 kg och är två meter långa. Jag behövde 3 hg. En liten skylt upplyste om att man kunde få hjälp med mindre bitar i delikatessdisken. Jag travade dit, glad i hågen och ringde på klockan. Tystnad. Ringde igen. Tystnad. Ringde igen. Käck tjej kommer ut och säger att det snart kommer någon. Väntan.
Under tiden inventerar jag frysdisken och hittar ett stort köttstycke som är ganska frysskadat men där det utan tvekan går att karva loss det jag behöver.
När jag får hjälp från delikatessen förklarar hon att hon har färsk oxfilé i bitar om ca 1 kg, det är det minsta och den är jättejättedyr.
-Men om jag får köpa den där frysskadade biten för halva priset så är jag jättejättenöjd, säger jag hoppfullt. Det kan ni ju ändå inte sälja.
-Jag måste kolla det, säger hon och försvinner.
Tystnad. Lång stund.
-Nej, jag kan inte dra av på priset, säger hon. Vi får ersättning för det från leverantören OM vi skickar tillbaka den, fortsätter hon och lägger tillbaka den i frysdisken. Översatt till svenska betyder det att om vi inte lyckas lura någon annan kund så kommer vi att skicka tillbaka den.

Jag orkade inte åka till en annans affär utan handlade lite nadra grejer. Jag undrar vad salamin som jag köpte har varit med om? Är den en gammal falukorv som har legat på golvet och blivit upphottad? Hade bananerna redan avsöjats med alldeles för radioakivitet men klarar sig kvar i affären tack vare att de flesta människor inte har geigermätare på sig? Ska man konsument vara utrustad med ett förstoringsglas, ett fullt bakteroligiskt laboratorium och gärna en tidsmaskin för att kuna se vad den stackars produkten har varit med om!?

Ett tips till butikschefen på Coop på Väla; alla kunder är inte dumma i huvudet, ni måste uveckla lite mer finkänsliga metoder för att lura oss!

I like it!

Jag har varit på utbildningsdagar för för läkare som håller på med sin specialistutbildning. Jag var där i jobbet och hade med mig en massa medicinsk litteratur för att visa och sälja till deltagarna. Det är ambitiösa, framåt och ruskigt trevlig människor, det var en verkligen fröjd att vara på plats och sälja böcker, såklart! Det kändes som att det finns en gemenskap mellan deltagarna och de pratade mycket med varandra, diskuterade, frågade varandra hur man jobbar med det ena eller andra problemet eller sjukdomen. Alla deltagare bar namnskylt med förnamn och ort så det var enkelt att se att det kommit från folk från hela landet. Hassan från Falun stod tillsammans med Amir och Kerstin från Skövde och tittade på en bokserie som nyligen kommit ut. De bläddrade, pratade med varandra, frågade mig, jämförde. Hassan kom på att han skulle fråga "Maggan" om de inte redan hade den boken på jobbet och "Maggan" kom också fram till bordet. Mitt antagande på att "Maggan" skulle ha "Margareta, Falun"på sin skylt var helt fel, jag uppfattade inte riktigt namnet det innehöll bokstäverna Ma....h..j... (jag hade mycket att göra) och de jobbar på samma vårdcentral. Maggan, helt enkelt . Jag bara gillar så mycket att Hassan kommer från Falun och Amir från Skövde, precis som Kerstin! Hur ofta har inte Hassan och Amir fått frågan om var de kommer ifrån och förväntats svara "Irak" eller "Syrien" istället för Falun och Skövde. Vi snackade böcker, de snackade primärvård och undrade hur det var med varandras familjer. En vanlig dag på jobbet. Det känns som att det är här det ska vara. Hassan, Maggan, Kerstin och Amir, en dag på jobbet, bara. Ingen integrationshandläggare, ingen etikett om etniskt ursprung, inga Sverigedemokrater, bara människor. Jag gillar det!