I like it!

Jag har varit på utbildningsdagar för för läkare som håller på med sin specialistutbildning. Jag var där i jobbet och hade med mig en massa medicinsk litteratur för att visa och sälja till deltagarna. Det är ambitiösa, framåt och ruskigt trevlig människor, det var en verkligen fröjd att vara på plats och sälja böcker, såklart! Det kändes som att det finns en gemenskap mellan deltagarna och de pratade mycket med varandra, diskuterade, frågade varandra hur man jobbar med det ena eller andra problemet eller sjukdomen. Alla deltagare bar namnskylt med förnamn och ort så det var enkelt att se att det kommit från folk från hela landet. Hassan från Falun stod tillsammans med Amir och Kerstin från Skövde och tittade på en bokserie som nyligen kommit ut. De bläddrade, pratade med varandra, frågade mig, jämförde. Hassan kom på att han skulle fråga "Maggan" om de inte redan hade den boken på jobbet och "Maggan" kom också fram till bordet. Mitt antagande på att "Maggan" skulle ha "Margareta, Falun"på sin skylt var helt fel, jag uppfattade inte riktigt namnet det innehöll bokstäverna Ma....h..j... (jag hade mycket att göra) och de jobbar på samma vårdcentral. Maggan, helt enkelt . Jag bara gillar så mycket att Hassan kommer från Falun och Amir från Skövde, precis som Kerstin! Hur ofta har inte Hassan och Amir fått frågan om var de kommer ifrån och förväntats svara "Irak" eller "Syrien" istället för Falun och Skövde. Vi snackade böcker, de snackade primärvård och undrade hur det var med varandras familjer. En vanlig dag på jobbet. Det känns som att det är här det ska vara. Hassan, Maggan, Kerstin och Amir, en dag på jobbet, bara. Ingen integrationshandläggare, ingen etikett om etniskt ursprung, inga Sverigedemokrater, bara människor. Jag gillar det!