Om att se ut som Moder Svea ungefär

Jag har alltid sett ut ungefär som Moder Svea, tycker jag. Killar från landet brukar gilla mig. Breda höfter, friska tänder, liksom. Det har ju sina bra och dåliga sidor men jag har alltid varit otroligt stark och kunna lyfta allt och jag tänkte att jag självklart skulle vara en jävel på att vara gravid och föda barn. Sämre kan man ha det!

Att föda barn gick ju rätt så bra men att att vara gravid var inte alls den robusta lyckoupplevelse jag hade tänkt mig. Jag såg framför mig hur Moder Svea skulle tuffa fram genom graviditeten, rosig, rund, trygg. Istället gjorde det ont, jag hasade omkring och blev förbannad varenda dag som det inte var dags för förlossning.

Jag var väldigt besviken på min kropp.

Men jag har fortsatt att vara stark. Jättestark. Kan lyfta vad som helst. En tjock-TV. En säng. Ett par barn. Inga problem. Tills nu.

Numera kräver min kropp träning för att vara stark. Armhävningar har blivit jobbiga. Det knastrade lite konstigt i armbågen när jag skulle flytta en byrå. Fick bära in jordsäckarna en i taget. Jag gillar inte det här alls.

Det finns ingen skojig poäng i det här inlägget. Jag är bara sur.

COOP svarar

Jag har fått svar från butikschefen på COOP om att lura kunder. Hans svar får vär tala för sig själv…jag tycker nog att man försöker luras om man lägger tillbaka defekta varor i butiken J

Hej Eva!

Tack för ditt mejl&blogg.

Den stora oxfilén som du refererar till är den som kommer från Sydamerika och den säljs antingen hel eller halv och ligger då på mellan 0,8- 1,6kg. Just nu hade vi bara de hela bitarna kvar. Den svenska oxfilén som du blev erbjuden var på 0,6-0,7kg men då den var svensk så var priset ett helt annat. Då vi inte själv styckar kött så har vi inte mindre hela bitar att tillgå utan då blir det skivade bitar och dessa är kanske svåra använda till carpaccio. Här kan vi kan dock bli bättre. Vi kunde ha öppnat en förpackning och skurit upp vad du behövde. Vad gäller den frysskadade oxfilén så skall vi inte sälja defekta varor av denna typ då vi inte kan garantera kvalitén. Såg idag på förmiddagen att där låg ett par stycken som var frysskadade vilka vi omedelbart plockade bort. Vår ambition är absolut inte att försöka lura någon kund då detta enbart slår tillbaka på en själv. Min erfarenhet är att det minsta lilla en vara är skadad så tar inte kunden denna vara utan en annan. Därför är det extra viktigt att få bort defekta varor från hyllor/diskar då dom bromsar försäljning.

Gränser

Det finns människor som får mitt liv att kännas så otroligt alldagligt och tråkigt. Dalai Lama har varit i Sverige nyligen. Han har liksom gjort något av sitt liv. Renata Chlumska ska upp i rymden snart. Blondinbella är bara 20 år och superentrepenör och inte alls särskild korkad, tror jag. Arga snickaren bygger hus och reder ut relationsproblem lika lätt som man kokar snabbmakaroner. Det finns väldigt många därute som kan få en känna sig lite lagom, liksom.

Jag spjärnar emot litegrann. Det får inte bara bli jämntjockt och lagom. Men visst finns det dagar när den där rapporten på jobbet inte är perfekt men good enough, när träningsdosen skulle behöva ökas markant men sonens forbollsträning får gå före, när jag gör hembakad pizza till fredagsmyset och är glad att det är helg, olivoljan är köpt Willys och inte den italienska delkatessaffären, osv, osv. När man känner sig rätt beige, småtrist och köper en Amelia och tycker att en timmas egentid på IKEA är riktigt schysst.

Sen finns det dom vill vara Dalai Lama, Renata Chlumska, Blondibella och Arga snickare på en gång. Och dessa människor bemöts ofta med väldigt stor beundran.

-Wow, hur hinner han!? Hur orkar dom?!

Så långt är det gott och väl, jag har inga problem med att människor beundrar varandra. Men det blir väldigt problematiskt när man faktiskt inte orkar eller hinner längre och klappar ihop. Har man riktigt tur kan man få tala ut i Amelia om sin utbrändhet, vilken lärorik resa det har varit. Sällan något om det egna ansvaret för att känna sina gränser.

Vi är många som betalar för de där sammanbrotten. Först genom att verka så trist. Sen genom sjukförsäkringssystemet. Kanske får att vi även får göra den genomklappade personens jobb. Och till sist genom att köpa Amelia.

Jag ska nog sluta köpa Amelia i alla fall.

PS. För att inte någon i min omedelbara närhet ska känna sig träffad så är det ingen på mitt jobb som har klappat ihop och lagt över grejer på mig!

Coop, LURA EN ANNAN KUND

Igår var jag på Coop på Väla för att handla oxfilé till några snygga tjejer som jag skulle tillbringa kvällen med. Jag såg fram emot carpaccio på en bädd av kronärtskockshjärtan, schalottenlök...mmmm!

I kyldisken väger alla bitar färsk oxfilé ca 6,8 kg och är två meter långa. Jag behövde 3 hg. En liten skylt upplyste om att man kunde få hjälp med mindre bitar i delikatessdisken. Jag travade dit, glad i hågen och ringde på klockan. Tystnad. Ringde igen. Tystnad. Ringde igen. Käck tjej kommer ut och säger att det snart kommer någon. Väntan.
Under tiden inventerar jag frysdisken och hittar ett stort köttstycke som är ganska frysskadat men där det utan tvekan går att karva loss det jag behöver.
När jag får hjälp från delikatessen förklarar hon att hon har färsk oxfilé i bitar om ca 1 kg, det är det minsta och den är jättejättedyr.
-Men om jag får köpa den där frysskadade biten för halva priset så är jag jättejättenöjd, säger jag hoppfullt. Det kan ni ju ändå inte sälja.
-Jag måste kolla det, säger hon och försvinner.
Tystnad. Lång stund.
-Nej, jag kan inte dra av på priset, säger hon. Vi får ersättning för det från leverantören OM vi skickar tillbaka den, fortsätter hon och lägger tillbaka den i frysdisken. Översatt till svenska betyder det att om vi inte lyckas lura någon annan kund så kommer vi att skicka tillbaka den.

Jag orkade inte åka till en annans affär utan handlade lite nadra grejer. Jag undrar vad salamin som jag köpte har varit med om? Är den en gammal falukorv som har legat på golvet och blivit upphottad? Hade bananerna redan avsöjats med alldeles för radioakivitet men klarar sig kvar i affären tack vare att de flesta människor inte har geigermätare på sig? Ska man konsument vara utrustad med ett förstoringsglas, ett fullt bakteroligiskt laboratorium och gärna en tidsmaskin för att kuna se vad den stackars produkten har varit med om!?

Ett tips till butikschefen på Coop på Väla; alla kunder är inte dumma i huvudet, ni måste uveckla lite mer finkänsliga metoder för att lura oss!

I like it!

Jag har varit på utbildningsdagar för för läkare som håller på med sin specialistutbildning. Jag var där i jobbet och hade med mig en massa medicinsk litteratur för att visa och sälja till deltagarna. Det är ambitiösa, framåt och ruskigt trevlig människor, det var en verkligen fröjd att vara på plats och sälja böcker, såklart! Det kändes som att det finns en gemenskap mellan deltagarna och de pratade mycket med varandra, diskuterade, frågade varandra hur man jobbar med det ena eller andra problemet eller sjukdomen. Alla deltagare bar namnskylt med förnamn och ort så det var enkelt att se att det kommit från folk från hela landet. Hassan från Falun stod tillsammans med Amir och Kerstin från Skövde och tittade på en bokserie som nyligen kommit ut. De bläddrade, pratade med varandra, frågade mig, jämförde. Hassan kom på att han skulle fråga "Maggan" om de inte redan hade den boken på jobbet och "Maggan" kom också fram till bordet. Mitt antagande på att "Maggan" skulle ha "Margareta, Falun"på sin skylt var helt fel, jag uppfattade inte riktigt namnet det innehöll bokstäverna Ma....h..j... (jag hade mycket att göra) och de jobbar på samma vårdcentral. Maggan, helt enkelt . Jag bara gillar så mycket att Hassan kommer från Falun och Amir från Skövde, precis som Kerstin! Hur ofta har inte Hassan och Amir fått frågan om var de kommer ifrån och förväntats svara "Irak" eller "Syrien" istället för Falun och Skövde. Vi snackade böcker, de snackade primärvård och undrade hur det var med varandras familjer. En vanlig dag på jobbet. Det känns som att det är här det ska vara. Hassan, Maggan, Kerstin och Amir, en dag på jobbet, bara. Ingen integrationshandläggare, ingen etikett om etniskt ursprung, inga Sverigedemokrater, bara människor. Jag gillar det!

BEMÖTANDE del 2

En kvinna i SF:s uniform står i entrén till Filmstaden i Göteborg. En man vill gå in för att hämta ut biljetter.

-Det är stängt, säger hon.

-Men du är ju här och jag vill bara hämta ut biljetter.

-Det är stängt.

-Jamen det är ju inte stängt, det är massor av folk därinne, framhärdar mannen som fortfarande vågar tro på det han ser.

-Nej, det är faktiskt stängt. Vi öppnar klockan fem, och nu låter hon riktigt irriterad. Du får gå till Biopalatset.

Han drar efter luft och skrattar till.

-Skämtar du!? Jag kan hämta biljetterna tio meter bort i automaten eller gå tre kilometer till Biopalatset.

-Ja, just nu är det så det är. Det är uthyrt här. Stängt. Vi öppnar klockan fem.

-Jag ska aldrig mer gå på bio, säger mannen.

-Jo men Biopalatset har öppet, säger hon.

Sen vänder hon sig till sin kollega och säger att folk inte är kloka.

Jag brukar ofta hävda att SF går alldeles för bra och idag fick jag ytterligare bevis för det. I de flesta relationer gäller ”act normal, get normal”. Inte i det här fallet.

Några handfasta tips för framtiden.

· Sätt upp jättestora skyltar med STÄNGT så att eventuella besökare har anledning att tro att det faktiskt är stängt. Det är lite sent att påpeka det när de redan är inne i lokalerna och mitt i folkvimlet.

· Gör undantag! Behandla människor som beter sig normalt med respekt (dvs låt karlen gå in och hämta sina biljetter).

· Behandla dian kunder väl, rent generellt. Man kan inte sälja biljetter och ta betalt och sen mota ut dem som vill hämta det de har betalat för. De kan bli irriterade och illojala då.

· Är det riktigt lämpligt att en person i uniform från Svensk Film ska förklara att detta är inte en bio det är en konferensanläggning? När hon samtidigt är omgiven av filmaffischer, popcornskyltar, biljettautomater och trailers?

SF; tänk om, tänk rätt!

SNÄLLA MÄNNISKOR

Ibland går det på rutin att vara lite misstänksam. Att dra egna slutsatser om vad andra tänker, att de nog inte tänker hjälpa mig/vara trevliga/ ge rabatt/ svara på frågor.

Jag har just nu satt upp ett personligt mål om faktiskt efterfråga det jag vill ha. Jag frågar efter de där tofflorna i strl 35 till sonen och ber att få samma rabatt som 36:orna är märkta med. Självklart, säger käcka tjejen i skoaffären!

Jag frågar en vanlig Göteborgare om var jag hittar god kebab. Diskussion i sällskapet utbryter. Vart ska de rekommendera mig att gå? Det ena är ju rätt bra men har inte det blivit lite sunkigt på sistone? Det andra är längre att gå men bättre kvalitet…De vill verkligen att jag ska få en förträfflig kebabupplevelse!

Jag kontaktar en nyckelperson som förmodligen har väldigt mycket viktig kunskap för ett projekt som jag jobbar med. Jag har egentligen inget att erbjuda konkret. Jag behöver inspiration, kloka synpunkter, nätverk och kontakter. Jag beskriver mitt projekt och varför jag vill träffa honom. Räknar med att bli raderad redan i inboxen. Han återkommer 20 minuter senare (på en söndag!) och ser fram emot vårt möte!

Och ibland kommer bakslagen. Dom där människorna som inte vill addera arbetsglädje till sin dag genom att göra något för andra. På Kongresscentret i Uppsala där jag hade en monter men ingen stol. Efter att ha bollats runt till tre olika personer fick jag besked att de inte hade någon stol. Ingen stol alls. På hela Kongresscentret. Skulle ha förbeställts. För två veckor sedan. Jag behärskade mig så gott jag kunde:

-Men det är väl för fan bara öppna dörren till ett satans konferensrum och ta hit en stoljävel!

-Nej, men vi kan beställa en från vår externa leverantör, de kan göra en snabbleverans, koster 425 kr så har du den inom tre timmar.

Sant.

Men låt er inte nedslås! Fortsätt att överraskas, dom snälla finns därute och vi måste hitta dom och bekräfta dom! Jag ser fram emot nästa felringning, nästa virrpanna som ringer till mig och tror att de har kommit till Akademibokhandeln, jag ska med varm hand och ett leende lotsa dem rätt och tacka för samtalet!