En liberal, personlig och kul blogg där det mesta faktiskt har hänt på riktigt.





Etiketter

fredag 30 juli 2010

KLAPPA EN POLITIKER

Där jag kommer ifrån har det alltid pratats politik. Kanske inte alltid sådär väldig världsförbättrande, upplyst och genomtänkt. Tvärtom, ganska ofta har det handlat om att politiker fattar grovt felaktiga beslut grundat på klen kompetens och fattningsförmåga och en allmän ovilja att förstå och tolka folkviljan men ändå. Det har pratats politik. Inget konstigt med det. Trodde jag, ja!

Jag har engagerat mig politiskt, studerat politik, brottats med mina värderingar och odlat ett genuint intresse för politiska frågeställningar. Präktigt, va?! Nä, inte alls visar det sig. Väldigt många människor reagerar ungefär som att man säger att man är med i en sekt (tror jag, har aldrig provat att vara med i en sekt) eller att man äntligen ska ta tag i att börja röka på semestern (inte provat det heller). När blev politiskt intresse så jäkla suspekt?

Varje gång det kommer upp ett nytt avslöjande om "värvningsmetoder" hos de politiska partierna framställs de som obskyra sammanslutningar med skumma metoder. Har inte någon journalist slagits av tanken att det finns människor som faktiskt vill vara medlemmar i till exempel moderaterna? Som tycker att det är jätteschysst med liberala värderingar, inflytande och makt, rentav?

Att fråga någon på en fest vad han eller hon röstar på är ju inte precis någon partyhöjare. Det är liksom inte fint eller korrekt att dra igång en politiskt diskussion, det är inte trevligt. Själv tycker jag att demokrati, åsiktsfrihet och inflytande är jättetrevligt. Uppenbarligen är vi en krympande skara som orkar bry oss om var alla skattepengar tar vägen, att vägar byggs eller att tokvänstern vill avskaffa RUT. Exempel på riktiga partyhöjare är däremot:
  1. fotboll
  2. fotboll
  3. fotboll
  4. friidrott
  5. bantningstips
  6. "min värdelösa man" (ja, inte min alltså, absolut inte, utan andras)
  7. Vi måste försöka hitta en vettig hantverkare...
  8. -"Jag blir galen på svärmor, hon är så jävla jobbig..."

Världen behöver människor med värderingar! Sätt upp ett nytt mål för veckan; VAR SNÄLL MOT EN POLITIKER!

Kram!

tisdag 27 juli 2010

Svenska zlotyn

Jag har sorterat upp alla små högar och samlingar av utländsk valuta från olika platser i bostaden (lådor, handväskor, fönsterbrädor, skrymslen) och lagt i fiffiga zip-påsar. Mycket nöjd! Men ska man spara de sju norska koronorna? Med tanke på utvecklingen på den svenska zlotyn är det kanske stora summor om några år?!

söndag 4 juli 2010

Vad har du i dunken?


På en mack i Tyskland

Eva: -Men det måste ju vara spolarvätska i den där dunken...Eller hur?
D: -Vet inte...Ska du fråga?
Eva: -Äh, klart det är! Den här korken jävlas, kan du ta i här? Bra, det är bara hälla i!

Vi kör iväg

Eva, lite fundersam:
-Men visst måste det vara spolarvätska? Vad skulle det annars kunna vara för klar vätska som man säljer i stora dunkar?
D: -På landsbygden där jag bor, är det förmodligen vodka.

tisdag 29 juni 2010

LÖJLIGA RISKER


Vi stannar till på ett vanligt, hederligt, tyskt Autohof längs Autobahn utanför München. Det ser ut som vilken mack som helst med bensin, lite käk, rastplats, husbilar och medelålders par som gnäller på varandra. Ett helt vanligt väghak, alltså.

Jag går på toa. Fräscht! Inget sunk, helt OK. Den obligatoriska tanten som sköter toan är dessvärre utbytt mot en myntatomat (50 cent) och ett vändkors som man ska passera. Givetvis hittar jag ingen peng men jag får en av D och jag behåller fattningen.

En ganska förtroendeingivande röst informerar via högtalare, på både tyska och engelska, om att "...this sanitary system...bla, bla...högteknologiskt...for your comfort and safety....". Ordet safety kommer alldeles strax att få sin förklaring! Toaletten har en automatisk rengöringsprocedur för ringen!!! Den roterar och blir besprutad med decinfektionsmedel!!!

Alla som har saknat säkerhet på tyska rastställen räcker upp en hand!
Om man verkligen vill leva livet lite säkrare, är det då rimligt att snöa in på en stackars liten bacill på en toasits? Vi talar här om människor som sekunderna tidigare höll en marschfart på 170 km/timme ute på Autobahn, som alldeles strax kommer att sätta i sig tysk korv, som är på väg till Alperna för att typ flyga hang-glider, som kanske kommer att ha oskyddat sex, bli fulla på Strohrom, röka lite av varje eller rentav ha en semestervecka med svärmor. Det är fullständigt livsfarliga saker men nej, då, vi ska koncentrera oss på att det kanske, kanske , kanske sitter en liten jävla bakterie och biter oss baken! Och då ska toatanten kastas ut och myntautomaten ska in. Nä, jag blir förbannad!

måndag 21 juni 2010

För vems skull?

Efter att ha ångat omkring en stor del av helgen med olika projekt så hinner det dåliga samvetet ifatt mig på söndagkvällen. Barnen! Jag har knappt träffat dom, känns det som! Jag har vikt tvätt, varit till soptippen, lagat mat, lagat mer mat, städat, röjt, klippt och burit. Men jag har ju knappt lekt med mina barn! Oj, vad de måste längta efter sin mamma! Och känna sig försummade!

Söndag kväll kl 18
Folke: -Får jag gå ut när vi har ätit?
Mamman: -Nej, jag tänkte att vi skulle sätta ihop det där piratskeppet! Tillsammans!
Folke: -Men jag vill gå ut till kojan och leka.
Lage: -Jag med…
Lage: -…men okej då, vi kan väl göra det då
Mamman: -Jag tänkte att vi gör nåt tillsammans.
Folke: -Varför?
Mamman: -Eeeehhh...mysigt?
Folke: -Nej.

Kl 19
Mamman: -Kolla vad många delar! Det här blir roligt och svårt!
Folke: -Måste jag hjälpa till?
Lage: -Mamma, vill du verkligen göra det?
Mamman: -Visst!

Kl 19.30
Mamman: -Men vafa….den här beskrivningen är ju kass! Skulle delen Q sättas dit före F?!
Lage: -Mamma, kommer det bli en båt?
Folke: -Det är jättetråkigt…

Kl 19.45
Mamman (med tillkämpat hurtig röst): -Sådärja! Jag har knappast varit arg alls…
Lage: -Bra, mamma! Du är jätteduktig!
Folke: -Snälla, får jag gå och lägga mig?

Kl 20.00
Folke ligger i sängen och är helnöjd med att det är över, båthelvetet står på en byrå, Lage kollar på fotbollsmatch; alla är rätt nöjda. Det är då jag lyfter upp madrassen och svisch! båtfan faller i golvet, delar sprids. Folke bryr sig inte , Lage kollar snabbt upp från Tv:n.
Lage: -Mamma, var inte ledsen, vi hjälper dig imorgon.

För vems skull gjorde vi det här!?

måndag 14 juni 2010

Genustips och manliga sysslor!


Äntligen sommar och semester! Båt ska seglas, kartor ska läsas, romantik ska spira i skärgårdsvik, det ska hånglas och mysas, det ska inte gråtas, båtar ska inte fastna på grund och pittoreska hotell ska upphittas även om GPS:en är i radioskugga. En utmaning ligger framför många par de närmaste månaderna!

Svenskar är världens mest seglande folk och ett besök i vilken gästhamn som helst får mig att undra varför. På lite håll ser det trivsamt ut. En segelbåt på sisådär 12 m kommer tjusigt glidande in mot hamnen. Seglen åker ner. Hon svischar runt på däck och surrar alltsammans, han startar motorn. Han står stadigt parkerad 12m bakom själva händelesernas centrum. Hon står längst fram, ganska utsatt läge, med en tamp i handen. När det är 34 m kvar till bryggan kan mycket väl följande hända:
ESDM: -Är du beredd Barbro? Hoppa snart! Akta så inte båten går i bryggan!
Barbro: -Det är jättelångt kvar, Hasse, men sakta ner lite...
Hasse har ca. dubbelt så långa ben som Barbro och står som sagt längst bak och ser typ ingenting. Ändå tycker Hasse att det är Barbro som ska hoppa och att han är mkt kvalificerad att avgöra när språnget ska tas.
18 m kvar
ESDM: -Hoppa Barbro! Håll i tampen!
Barbro, som har lite social fernissa kvar, väser: -Sluta skrika, Hasse...
ESDM: -Vaaa?! Jag hör inte! Hoppa, Barbro! Hoppa!
Det är fortfarande 8 m kvar och som tur är hoppar Barbro inte! Barbro laddar, gör en perfekt halvsalto i luften och lyckas landa och bromsa båten i en rörelse.
ESDM: -Ja, där ser du!
Vad det är ESDM har sett vet vi inte för han står som sagt i aktern och ser INGENTING. Verkar det inte rimligt att den som är längst, har längst ben och är starkast sköter hoppandet och krafttagen och att nån annan sköter de lätta sysslorna; roder, motor och ankartamp?

I stora statistiska analyser framkommer det att kvinnor generellt sett har sämre spatiala förmågor (bl.a. att läsa karta) än män. Det är ett generellt påstående, det finns givetvis massor av män som är jättekassa på att läsa kartor, hitta hem efter en fest mm mm. Nåja, det finns vetenskapligt stöd för att kartläseriet skulle kunna vara en större utmaning för kvinnor än män. Och varför hör vi ständigt talas om dessa orgier i frustration, kallsvett, väderstreck och mycket höga varvtal då ESDM försöker få sin uppgivna hustru att leverera klara köranvisningar? Hon slänger fram kartan över honom /ratten/ hela vindrutan och skriker"-Jamen kolla här själv då!" och det är väldigt motsägelsefullt eftersom han inte kan/bör/ får läsa karta under de omständigheterna. Varför kan inte ESDM helt enkelt ta plats i passagerarsätet och läsa karthelvetet?! Är det någon som fullt allvar tror att det kräver mer muskelstyrka, mer testosteron, mer hår på bröstet för att köra bil i Lübeck än i Flen?

För en massa somrar sedan kollade jag på en slussning i Berg utanför Linköping. En flitig kvinna susade runt på båten och hennes dryga pojkvän dirigerade:
ESDM: -Älskling, fendern ska vara midskepps. Babord!
Hon: -Va?! Här?! På den här sidan?
ESDM: -Är det babord, älskling? Och jag sa midskepps....
Hon: -Jamen, vafan...ge mig det där repet nu!
ESDM: - Tampen! Ja, lägg om den nu, och midskepps är ju mitt på båten , det måste du ju förstå.. Lägg loss nu! Ohoj!
Jag hoppas att hon tog tampen, surrade honom i en fender så att han syns, hivade honom över bord midskepps, babord eller styrbord spelar ingen roll och sen bara ...O' hoj! Gjorde nåt roligare!

Skulle det kunna vara så att det finns en och annan Sån Där Man som tycker att det är en liten smula omanligt att sköta i-land-hoppandet, bredvid-åka och läsa kartbok och att överlåta ankartamp och roder/ratt åt sin lady?

söndag 13 juni 2010

KOMMUNISTSLYNGLAR

Jag har hört det igen och jag blir både ledsen, arg och förvånad! ”-Det är ju en fin tanke i alla fall.” säger piercad slyngel om kommunismen. Dom poppar upp då och då, slynglarna, med ett fult flygblad i näven, hojtar något om klasskamp och låtsas som att de inte alls har haft en priviligierad uppväxt på Tågaborg eller i Äppelviken och att torgmötet inte alls har organiserats med hjälp av iPhones.

Nåväl, där står en liten förvirrad 17-åring och tittar på mig med kamplust i blicken och utmanar mig med att säga att kommunismen inte alls är tänkt att vara det som det blev i Sovjet, att det är en sant mänsklig ideologi, att det är ett idealsamhälle, att kommunister är snälla!

Jag frågar:”-Har du träffat en mongolisk gränspolis med en schäfer och ett draget vapen någon gång?”.
ESDS:-Njäääeee, vaddå?
Jag: -De kändes inte snälla. De pekade på oss med vapen, rev ut all packning, dyrkade upp syrrans dagbok och plockade ner ett helt tåg-set i molekyler. Det var 1980. Var du född då?
ESDS: -Njaee, men alltså det var ju inte så det var tänkt…
Jag: -Det var så det blev.
Sen gick jag, jag hade inte tålamod till mer.

Kan vi en gång för alla konstatera att det inte ens är en vacker tanke? I alla former sätter kommunismen kollektivet för individen, UTAN UNDANTAG! Kan vi sluta gulla med förtryckarideologin? Kan vuxna sluta hålla med om tramset? Kan vi kanske känna någon slags ödmjukhet och tacksamhet att vi inte har en stor, jävla mur rakt genom vårt land till exempel? Eller att fler än 7 personer kan stå tillsammans på en gata utan att polisen ber en skingras för att det är störande av ordningen? Eller att 10-åring kan slippa statlig insyn i dagboken?

*ESDS= en sån där slyngel