Alla hjärtans dag

I förrgår var det Alla Hjärtans Dag. På mitt jobb högtidlighölls denna dag med en stor skål geléhjärtan. Ett utmärkt initiativ, tycker jag. Jag tror att det är bra att vara snäll och till exempel bjuda på geléhjärtan. Mina barn fick hjärtformade mackor till frukost och varsin serietidning. De verkade nöjda, åt i alla fall tre mackor var!

I samband med Alla Hjärtans Dag uppstår alltid engagerade debatter i dagstidningar, på bloggar, på arbetsplatser och i relationer om detta är något man ska befatta sig med. Jag är för och motståndarna kan bli ganska uppjagade. De gnälliga argumenten känns igen från år till år:

"-Det är så kommersiellt”

Suck, vilken annan dag kan du köpa present utan att betala? Välkommen till verkligheten!

”-Det är så amerikanskt…”

Men jultomten går bra?! Eller iPhone?

”-Jag visar min kärlek på andra sätt.”

Fråga din fru vad hon tycker! Champagne eller ett däckbyte? Jag tar både och!

”-…man kan väl överraska med blommor eller presenter vilken dag som helst…”

Ja, men göööööör det då, för helvete! Då hade vi antagligen sluppit det här samtalet!

PS. Jag vill verkligen understryka att jag är helt och fullt nöjd med alla blommor/överraskningar för egen del. Tack D!

Att vara snäll

Jag har tittat på snäll-TV. Femman satsar stenhårt på snäll-TV på tisdagkvällar. Det är Sofias änglar och Hemliga miljonären. Båda programmen handlar om att hjälpa människor som har det svårt och att någon mån berätta deras historia. De som hjälper blir hjältar. Många gråter. De svaga är tacksamma.

I Sverige finns det många som tycker VÄLDIGT ILLA om de här programmen i synnerhet och välgörenhet i allmänhet. Programmen exploaterar svaga människor för att göra bra TV och de rika människorna skänker pengar för att stilla det egna samvetet och snygga till sin image, hojtas det i stugor och bloggar.

Hur kan det vara fel att en miljonär skänker några hundratusen till att stödja hemlösa? Hur kan man bli upprörd? I vilken utsträckning hade världen blivit bättre om han avstått från att skänka pengarna. Tänk er själva intervjun i Metro med nån stenrik kändis:

”-Nej, jag vill inte skänka pengar till välgörenhet, det känns så ytligt. Som att jag bara gör det för att jag själv ska må bra. Jag väljer att ha pengarna på banken och odla min ångest istället.”

Sympatiskt , va?! Blev det en bättre värld, måntro?

Jag blir verkligen rädd när man försöker misstänkliggöra människor som gör snälla saker. Det finns vänlighet därute! Och avstå för Guds skulle inte från att göra snälla saker bara för att syftet är lite oklart; skänk pengar, öppna dörrar, hämta kaffe, skicka gulliga sms, bjud på lunch, baka en kaka, hjälp nån med datorn!

Be good!

Om kvinnor och karriär

Svenska kvinnor jobbar för lite för att göra en ordentlig karriär säger Monica Renstig i en intervju för E24.

I USA har man två veckors semester, nästan ingen föräldraledighet och barnomsorgen får man ordna själv. Ändå deltidsarbetar bara 24% mot 41% av kvinnorna i Sverige. I och för sig är många amerikanska kvinnor hemmfruar helt och hållet men det är ändå en intressant spaning.

Är vi lata? Bekväma? Arbetsskygga? Eller är det helt enkelt inte värt det? Är det därför det är så få kvinnor i de svenska börsbolagens styrelser och ledningar?

Det börjar med att välja chefstjänster som är utmanande och krävande och på olika sätt visa framfötterna. Att ta på sig ansvaret som personalchef, marknadschef, chefsanalytiker eller divisionschef. Är det värt att lägga in de där extra 10-20 timmarna i veckan för att få ett intressant och krävande arbete men kanske bara sådär 5000 kr mer i plånboken. De där femtusen ska kompensera för väldigt mycket mindre fritid. Fritid som behövs till att vara med barnen, sköta tvätten, städningen, läxorna, jympapåsen, storhandla och göra allting förutom att jobba.

Jag tror att allt det här gör-det-självandet är en del av förklaringen till att vi vill jobba så lite. Om man ska kunna ha råd att leja bort en del av gör det-det-självandet så måste ett ordentligt karriärlyft också få ett rejält genomslag i privatekonomin. Det är det inte idag.

Det anses av många vara djupt osolidariskt att resonera på det viset.

"-Ska de högavlönade ha ännu mer?!"

Ja, det tycker jag. Kvinnor måste tycka att det är värt det. Det måste vara ett attraktivt val. Lönsamt.

Och det är inte lågt betalda undersköterskor i hemtjänsten som kommer att släppa lyfthjälpmedlen och ta styrelserummen i besittning. Det kommer inte ett lämmeltåg av styrelsekomptenta växeltelefonister för att inta styrelseposterna i Scania. Det är kvinnor som befinner sig strax under företagsledningsnivån som väljer att inte ge järnet. Varför?

Jag tror inte att det är lättja. Jag tror att det är ett rationellt val. Man väljer det som är attraktivt och lockande.

Flärparna visar vem du är

Jag lånar ibland böcker av vänner och bekanta. Och jag lånar gärna ut böcker också. Dessutom jobbar jag med böcker. Hela dagarna. Men det är medicinböcker och oftast inte sådana böcker som man får varma känslor för och vill krama.

 

De privata böckerna rör ofta vid något djupt mänskligt. Det är något med böcker som folk gillar. Det går nästan alltid bra att ge bort en bok i present. Många får något fuktigt i blicken och säger "Åh, jobbar du med böcker" när jag berättar om förlaget där jag tillbringar dagarna. Ibland kommer det fram människor med författarambitioner till mig på nån fest och vill snacka litteratur. Då måste jag tyvärr meddela dem att de pratar med fel person; jag kan ingenting om skönlitteratur.

 

Man kan förmodligen säga ganska mycket om en person utifrån vilka böcker hon läser. Jag har även börjat fundera på en annan sida av bokläsandet och vad det säger om en människa; det lösa pappersomslaget. Ni vet det där glansiga omslaget som oftast, ser likadant ut som bokens omslag, med flärpar invikta runt pärmarna. Flärparna innehåller fördelaktiga bilder på författraren och några recensioner. Vad fan ska man göra med omslaget?! Jag tror att det säger något om din personlighet!

 

Den småländska skolan:

Ta av pappersomslaget och förvara det skyddat medan du läser boken. Du läser boken försiktigt, inget kaffespill och kladdiga småbarnshänder här inte! Boken ser oanvänd ut när den är färdigläst och då trär du tillbaka det helt oanvända pappersomslaget och ställer boken synligt. Den som lånar boken förväntas göra likadant…

Målsättning: den som spar han har!

 

Prettoskolan

Som smålänningen men med den skillnaden att man knappt läser boken, kanske tappar bort den ett tag, hittar den under ett säte i bilen, tänker "Jag orkar inte mer Coetze nu !" och trär på omslaget och ställer på synlig plats. Lånar gärna ut böcker, hon vill ju få veta vad de handlar om!

Målsättning: Verka bildad. Ja, va, fan, försöka i alla fall. Hur ska man hinna?!

 

Bohemskolan

Köper böcker på loppis, antikvariat, rea, överallt. Bohemen vet inte ens om att boken har ett löst omslag förrän den glider ur händerna rätt ner i Seine under en romantisk kulturnatt i Paris. Omslaget läggs i ett album tillsammans med ett politiskt flygblad och lite andra minnen från resan.

Målsättning: Bara läs!

 

Jag

Tror att omslaget finns där för att skydda boken och låter det sitta på under användningen. Om det blir för sunkigt så kastar man det och hoppas att pärmarna håller ändå.  Böcker ska användas och får helt enkelt tåla den ogästvänliga miljön i handväskan, på stranden, barnhand med Play Dough eller lite champagne. Lånar gärna ut böcker och ser det som bonus om de kommer tillbaka.

 

Målsättning: Om man har tid att tänka på ovikta omslag så läser man för tråkiga böcker!

Just nu läser jag This Charming Man, Munken som sålde sin Ferrari samt 100 sidor om att skriva säljbrev som träffar rakt i hjärtat.

serviceavgift

Jag har just bokat konserbiljetter på eventim.se. Jag har knappeti-knappat in beställningen -SJÄLV. Dragit kortet-SJÄLV. Angivit kortnummer och säkerhetsdetaljer-SJÄLV. Fyllt i fullständiga adressuppgifter så att företaget ska kunna förfölja mig med erbjudanden och reklam-SJÄLV. Till sist har jag även printat biljetterna-SJÄLV!!!

På varje biljett står prydligt 35 kr i serviceavgift...

Bara att...

Jag har köpt en ny cykel. På Blocket. Med allt vad det för med sig av osäkerhet och mänskliga möten. Så stod vi i alla fall där, jag och säljaren, med en finfin 7-växlad Crescent i "nyskick".

Jag: Det är bara ett problem, växeln funkar ju inte.
ESDM (varför är det alltid En Sån Där Man?): Va? Konstigt den brukar funka...
Jag: Växelvajern är ju av, kolla inget motstånd alls, den är ju helt av! Jag vill inte ha den!
ESDM: Ja, men det är lätt att fixa!
Jag: Är det?
ESDM: Skitlätt! Det är bara att köpa en ny vajer och sätta dit den, det är jätteenkelt. Kostar nog inte så många kronor.
Jag: ... så du tror att det går att fixa då?
ESDM: Jaaaa, absolut, det är bara att sätta dit ny vajer, finns på Biltema. Enkelt. Hur enkelt som helst!
Jag: Biltema?
ESDM: Visst, Biltema finns överallt! Inga problem att fixa det!
Jag: OK, då säger vi det.
ESDM: Bra! Vi sa två och fem, va?
Jag : Nej, vi säger att du ska fixa cykeln först. Jätteenkelt. Ny vajer, Biltema...Ring mig när du är klar så får du två och fem!

MYCKET djup suck från ESDM.

ESDM: Men va fan...
Jag: Eller ska vi säga två tusen jämnt så fixar jag det själv?

Det är aldrig "bara att" nånting!

Eva

PS. det kostade 495 kr för en cykelverkstad att sätta dit ny växel.
PS 2. Cykeln och jag är mycket lyckliga tillsammans.

Svar på tal

Min syrra berättade för mig om ett besök i stadens oststaffär. Detta borde ha varit helt ointressant, helt odramatiskt, jag borde typ aldrig ens fått reda på att de varit där om det inte vore för den überdrüga tanten. Tänk kalkonhals, tänk sippig uppsyn, tänk väldigt mycket guld och släpig, nedlåtande röst. Tanten spanar in familjen Miller och dissar dem direkt, det kan inte vara möjligt att man släpper in allmogen i hennes ostaffär. Hon tränger sig helt enkelt in framför dem (de ska ju säkert bara stå där och glo i alla fall) och bevärdigar dem med en blick först när hon pressat sig in mellan dem och ostdisken.

Tanten: -Eeeeeeeeehhhhh.... ska ni eeeeeeeehhhhh.....handla....och därefter svepande gest mot ostdisken.

För framtida bruk kommer här några bra och användbara svar att ha till hands vid liknande situationer:

A. Handla? Här? Nej, vi ska bajsa!

B. Javisst, vi köper allt vårt knark här!!! ( Viktigt att man nickar hysteriskt fort och fortsätter långt efter att dialogen är avslutad, för rätt effekt.)

C. Nej, vi ska knulla!

D. Oj, nu står du visst på samma ställe där Håkan kräktes...ja, han tål inte ost...

Fler förslag mottages tacksamt!

Eva