Jag har tittat på snäll-TV. Femman satsar stenhårt på snäll-TV på tisdagkvällar. Det är Sofias änglar och Hemliga miljonären. Båda programmen handlar om att hjälpa människor som har det svårt och att någon mån berätta deras historia. De som hjälper blir hjältar. Många gråter. De svaga är tacksamma.
I Sverige finns det många som tycker VÄLDIGT ILLA om de här programmen i synnerhet och välgörenhet i allmänhet. Programmen exploaterar svaga människor för att göra bra TV och de rika människorna skänker pengar för att stilla det egna samvetet och snygga till sin image, hojtas det i stugor och bloggar.
Hur kan det vara fel att en miljonär skänker några hundratusen till att stödja hemlösa? Hur kan man bli upprörd? I vilken utsträckning hade världen blivit bättre om han avstått från att skänka pengarna. Tänk er själva intervjun i Metro med nån stenrik kändis:
”-Nej, jag vill inte skänka pengar till välgörenhet, det känns så ytligt. Som att jag bara gör det för att jag själv ska må bra. Jag väljer att ha pengarna på banken och odla min ångest istället.”
Sympatiskt , va?! Blev det en bättre värld, måntro?
Jag blir verkligen rädd när man försöker misstänkliggöra människor som gör snälla saker. Det finns vänlighet därute! Och avstå för Guds skulle inte från att göra snälla saker bara för att syftet är lite oklart; skänk pengar, öppna dörrar, hämta kaffe, skicka gulliga sms, bjud på lunch, baka en kaka, hjälp nån med datorn!
Be good!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar