Om att samla upplevelser

Det är fint att samla på upplevelser. Mycket finare än att vara sådär materialistisk och samla på ”prylar”. Prylar. Jag kan höra någon politiskt korrekt barnprogramtant säja ”prylar” med ett föraktfullt rynk på näsan och liksom väsa fram ordet. Hursomhelst, ordentliga människor prioriterar upplevelser istället för att ha en högre flaggstång än grannen och det ska gärna involvera familjen.

På en kryssningsbåt mellan Oslo och Köpenhamn hittar många norska barnfamiljer sin upplevelse. Och vi; jag och pojkarna. Och jag fick idén om den fina upplevelsesamlaren totalkrossad!

Det var hela tiden något som skavde litegrann och det tog ett tag innan jag kom på vad det var. Det var samlarna! Norska prettomammor och-pappor som hängde över lilla Tonje, Bord-Christian eller Hilde för att se att de verkligen upplevde ordentligt. En galen morsa skrek sig igenom en halvtimma vid leklandet för att lilla Emma verkligen skulle ”-SE BÅTEN DÄR BORTA! VAD DEN ÄR STOOOOOR!” och ”OJ VAD MYCKET BOLLAAAAR DET ÄR I BOLLHAAAAAVET!” samtidigt som en den lika hysteriska farsan viftade med leksaker och en tredje galning (morfar?) filmade rubbet. Det kan inte vara sunt! Det fortsatte att ringa i mina öron en timma efteråt.

Vid poolen chockade mina barn den förvånade allmogen genom att helt enkelt bada i bassängen. Hopp i, bara! Hepp! Ingen kjempekjekk pappa som ålade omkring med fotoutrustning. Inga direktiv om fotovänliga vinklar eller volter i motljus. Bara badglädje. En japansk turist blev störtsur på allt detta badande, han ville verkligen posera ensam vid den danska flaggan i aktern. Skit samma att det råkade ligga en pool där, han skulle ju samla upplevelser!

I restaurangerna, korridorerna, hissarna, på däck och i tax free var det samma visa, überhurtiga föräldrar som ser som sin livsuppgift att skapa ett event av att inhandla 1 st Absolut Citron och herrparfymen Fahrenheit (ingen av dessa produkter har skapat event sedan 1986, tror jag!).

”Upplevelse till varje pris”-priset togs av Ida-Maries föräldrar vid avstigningen från båten. 1 miljon passagerare ska klämma sig ner till bildäck genom smala trappor och de har baggage med en totalvikt överstigande hela fartygets. Då bestämmer sig Ida-Marie, 1½ år, för att hon vill gå själv i trappan. Hela vägen. Hon tar ett steg i minuten. Högt räknat. Ida-Maries mamma tycker att det är kjempeflott! Jag befann mig alldeles bakom med en pressande folkhop i ryggen, livrädd för att ramla över barnet. Jag är glad att ingen dog. Det hade väl varit en upplevelse!?

Kö i sommarsverige

Sommar och semester innebär bland annat Liseberg, Kolmården, camping och badstrand. Och överallt detta kösamhälle! Det ska köas till glass, till karusell, till toan, till undermålig och halvsunkig korv i all oändlighet. Dyr och dålig mat undviker man enklast med en bra medhavd kylväska men vissa andra köer får man försöka stå ut med.

Jag förstår bara inte affärslogiken med att rada upp människor i köer!? Varför ska man stå och vänta? Varför säljs det inte kaffe i kön till Flume Ride? Undanröj toakön snabbt som satan så att folk snabbt kommer tillbaka till souvenirshopen eller chokladhjulet.

Jag säger bara ; människor som står i kö gör inte av med några pengar!

Galningar och jordens undergång

Det står en man i ett gathörn och hojtar någonting om jordens undergång eller att han vet vem som mördade Olof Palme. En typisk haverist eller smågalning, ett vanligt inslag i stadsbilden i många städer. Fett hår och vansinnig blick brukar komplettera hojtandet.

Det måste vara så himla jobbigt att på fullt allvar tro att man är den enda som har förstått hur det ligger till. Man vet att jorden kommer gå under och folk bara passerar förbi och ler lite överseende. Man har svaret på olösliga problem och polisen kontrar med en tvångströja och en enkelresa till häktat. Jättejobbigt måste det vara.

Jag tycker att de har blivit färre därute de senaste åren. Beror de på ökade sociala insatser? Förbättrad läkemedelsanvändning? Nej, inte alls. Jag har kommit på vad som har hänt. Jag har svaret. Jag har genomskådat det! De jobbar numera som säljare för Telenor inne på köpcentrum och tror på fullt allvar att:
”-Jag kan sänka dina telefonkostnader och du får en iPhone, gratis!”

DUMMA I HUVUDET

Det finns vissa grupper som det är socialt accepterat att driva med. Enkelt uttryckt så får man driva med dom som har det bra och det är taskigt att skämta om underdogsen.

Politiker får man sparka på hur mycket som helst, det är fritt. Dom har minsann tagit på sig att vara sådär bossiga och dryga och dom vill bara bestämma och därför får dom faktiskt stå ut med att bli utskällda och förtalade. Signaturen ”Vän av ordning” eller ”Nu får det vara nog” på insändarplats i en vanlig lokaltidning kan klappa till för fullt på politikerna. Det funkar, för det är politiker.

Män inom näringslivet är också ofredade, liksom högre tjänstemän inom förvaltningen. Men sen blir gränsdragningen svårare. Det har ju varit väldigt känsligt att skämta om utlänningar eller invandrare och alla politiskt korrekta har givetvis avstått. Men det finns ju en massa komiker och offentliga personer som kommer från utlandet och skojar jättemycket om det och därmed rör till begreppen för alla som vill vara PK.

Tjocka människor kan man skoja om litegrann. Men det är samtidigt lite synd om dom och det kan bli känsligt. Mycket svår balansgång. Man får driva med sina gamla tråkiga lärare men en modern lärare som pratar om jämställdhet och resursteam istället för oregelbundna verb och Konstantinopel är ett gränsfall. Vårdbiträden är helt uteslutet, de är så fantastiskt tappra och lågavlönade så det går bara inte.

Men varför man inte får kritisera eller driva med dom som är dumma i huvudet? Det finns så sagolikt många puckon som går lösa och uttalar sig om precis allt! Och de får ofta hållas!
Tjejen som ringer 112 för att hennes frys har pajat. Ljushuvudet i en kvällstidning som tycker

”…att nån man känner till” borde få Nobelpriset. Det kommer ingen motfråga om vilka böcker han har läst. Clas Ohlson-katalogen?! Den medelålders kvinnan som kastar sig om halsen på Hollywoodfrun Maria Montazami och säger att ”Du har betytt så mycket för mig!”….allvarligt, ska man verkligen ha rösträtt då?

KLAPPA EN POLITIKER

Där jag kommer ifrån har det alltid pratats politik. Kanske inte alltid sådär väldig världsförbättrande, upplyst och genomtänkt. Tvärtom, ganska ofta har det handlat om att politiker fattar grovt felaktiga beslut grundat på klen kompetens och fattningsförmåga och en allmän ovilja att förstå och tolka folkviljan men ändå. Det har pratats politik. Inget konstigt med det. Trodde jag, ja!

Jag har engagerat mig politiskt, studerat politik, brottats med mina värderingar och odlat ett genuint intresse för politiska frågeställningar. Präktigt, va?! Nä, inte alls visar det sig. Väldigt många människor reagerar ungefär som att man säger att man är med i en sekt (tror jag, har aldrig provat att vara med i en sekt) eller att man äntligen ska ta tag i att börja röka på semestern (inte provat det heller). När blev politiskt intresse så jäkla suspekt?

Varje gång det kommer upp ett nytt avslöjande om "värvningsmetoder" hos de politiska partierna framställs de som obskyra sammanslutningar med skumma metoder. Har inte någon journalist slagits av tanken att det finns människor som faktiskt vill vara medlemmar i till exempel moderaterna? Som tycker att det är jätteschysst med liberala värderingar, inflytande och makt, rentav?

Att fråga någon på en fest vad han eller hon röstar på är ju inte precis någon partyhöjare. Det är liksom inte fint eller korrekt att dra igång en politiskt diskussion, det är inte trevligt. Själv tycker jag att demokrati, åsiktsfrihet och inflytande är jättetrevligt. Uppenbarligen är vi en krympande skara som orkar bry oss om var alla skattepengar tar vägen, att vägar byggs eller att tokvänstern vill avskaffa RUT. Exempel på riktiga partyhöjare är däremot:

1. fotboll
2. fotboll
3. fotboll
4. friidrott
5. bantningstips
6. "min värdelösa man" (ja, inte min alltså, absolut inte, utan andras)
7. Vi måste försöka hitta en vettig hantverkare...
8. -"Jag blir galen på svärmor, hon är så jävla jobbig..."

Världen behöver människor med värderingar! Sätt upp ett nytt mål för veckan; VAR SNÄLL MOT EN POLITIKER!

Kram!

Svenska zlotyn

Jag har sorterat upp alla små högar och samlingar av utländsk valuta från olika platser i bostaden (lådor, handväskor, fönsterbrädor, skrymslen) och lagt i fiffiga zip-påsar. Mycket nöjd! Men ska man spara de sju norska koronorna? Med tanke på utvecklingen på den svenska zlotyn är det kanske stora summor om några år?!

Vad har du i dunken?

På en mack i Tyskland

Eva: -Men det måste ju vara spolarvätska i den där dunken...Eller hur?
D: -Vet inte...Ska du fråga?
Eva: -Äh, klart det är! Den här korken jävlas, kan du ta i här? Bra, det är bara hälla i!

Vi kör iväg

Eva, lite fundersam:

-Men visst måste det vara spolarvätska? Vad skulle det annars kunna vara för klar vätska som man säljer i stora dunkar?
D: -På landsbygden där jag bor, är det förmodligen vodka.