GENUS-MINUS

I dessa genustider är det viktigt att vara observant på sitt och andras agerande så att inte arbetsplatsen, hemmet eller vänkretsen förfaller ner i stereotyper eller andra poitiskt icke-korrekta beteende.

Jag ringer Tina, hon lagar mat, Claes gräver. Det blir genus-minus direkt, funkar inte! Speciellt inte med två döttrar i huset. Fy!

Kollegan klappar assistenten i håret. Stort genus-minus! Men jag är gay invänder han. Stor förvirring. Men jag anser att det blir genusminus i alla fall, könsmaktsordning trots allt.

Jag har varit och tittat på riktigt dyra örhängen idag. Fett, jäkla genus-minus and I like it!

Vill du ha hela plånboken, kanske?

Det ringer ganska ofta människor till mig som presenterar sig som "Staffan", "Cecilia" eller "Örjan" och vill placera mina pensionspengar. Efter 17 sekunders samtal där deras call center-miljö skränar i bakgrunen brukar jag vara reda för ett tydligt "-Nej". Jag tänker inte låta "Staffan" på oklara grunder ta hand om en signifikant del av min inkomst.

Numera hör jag Mona Sahlin i samma ärende nästan dagligen. Eller Lars Ohly. Eller Maria Wetterstrand. Om de bara får lägga vantarna på en liiiiiite, liiite större del av min lön så blir så myyyyycket bättre här i världen. De vill klå av de flesta av oss en eller ett par tusen spänn i månaden på väldigt lösa grunder. Och förvånansvärt många människor är beredda att gå på det! Anar jag en förklaring till att "Staffan", "Örjan" och "Cecelia" fortfarande har jobb. Ja, förmodligen för att det funkar! Kan inte nån skicka över en slant hit utan krav på plan, strategi eller syfte?

Om att samla upplevelser

Det är fint att samla på upplevelser. Mycket finare än att vara sådär materialistisk och samla på ”prylar”. Prylar. Jag kan höra någon politiskt korrekt barnprogramtant säja ”prylar” med ett föraktfullt rynk på näsan och liksom väsa fram ordet. Hursomhelst, ordentliga människor prioriterar upplevelser istället för att ha en högre flaggstång än grannen och det ska gärna involvera familjen.

På en kryssningsbåt mellan Oslo och Köpenhamn hittar många norska barnfamiljer sin upplevelse. Och vi; jag och pojkarna. Och jag fick idén om den fina upplevelsesamlaren totalkrossad!

Det var hela tiden något som skavde litegrann och det tog ett tag innan jag kom på vad det var. Det var samlarna! Norska prettomammor och-pappor som hängde över lilla Tonje, Bord-Christian eller Hilde för att se att de verkligen upplevde ordentligt. En galen morsa skrek sig igenom en halvtimma vid leklandet för att lilla Emma verkligen skulle ”-SE BÅTEN DÄR BORTA! VAD DEN ÄR STOOOOOR!” och ”OJ VAD MYCKET BOLLAAAAR DET ÄR I BOLLHAAAAAVET!” samtidigt som en den lika hysteriska farsan viftade med leksaker och en tredje galning (morfar?) filmade rubbet. Det kan inte vara sunt! Det fortsatte att ringa i mina öron en timma efteråt.

Vid poolen chockade mina barn den förvånade allmogen genom att helt enkelt bada i bassängen. Hopp i, bara! Hepp! Ingen kjempekjekk pappa som ålade omkring med fotoutrustning. Inga direktiv om fotovänliga vinklar eller volter i motljus. Bara badglädje. En japansk turist blev störtsur på allt detta badande, han ville verkligen posera ensam vid den danska flaggan i aktern. Skit samma att det råkade ligga en pool där, han skulle ju samla upplevelser!

I restaurangerna, korridorerna, hissarna, på däck och i tax free var det samma visa, überhurtiga föräldrar som ser som sin livsuppgift att skapa ett event av att inhandla 1 st Absolut Citron och herrparfymen Fahrenheit (ingen av dessa produkter har skapat event sedan 1986, tror jag!).

”Upplevelse till varje pris”-priset togs av Ida-Maries föräldrar vid avstigningen från båten. 1 miljon passagerare ska klämma sig ner till bildäck genom smala trappor och de har baggage med en totalvikt överstigande hela fartygets. Då bestämmer sig Ida-Marie, 1½ år, för att hon vill gå själv i trappan. Hela vägen. Hon tar ett steg i minuten. Högt räknat. Ida-Maries mamma tycker att det är kjempeflott! Jag befann mig alldeles bakom med en pressande folkhop i ryggen, livrädd för att ramla över barnet. Jag är glad att ingen dog. Det hade väl varit en upplevelse!?

Kö i sommarsverige

Sommar och semester innebär bland annat Liseberg, Kolmården, camping och badstrand. Och överallt detta kösamhälle! Det ska köas till glass, till karusell, till toan, till undermålig och halvsunkig korv i all oändlighet. Dyr och dålig mat undviker man enklast med en bra medhavd kylväska men vissa andra köer får man försöka stå ut med.

Jag förstår bara inte affärslogiken med att rada upp människor i köer!? Varför ska man stå och vänta? Varför säljs det inte kaffe i kön till Flume Ride? Undanröj toakön snabbt som satan så att folk snabbt kommer tillbaka till souvenirshopen eller chokladhjulet.

Jag säger bara ; människor som står i kö gör inte av med några pengar!

Galningar och jordens undergång

Det står en man i ett gathörn och hojtar någonting om jordens undergång eller att han vet vem som mördade Olof Palme. En typisk haverist eller smågalning, ett vanligt inslag i stadsbilden i många städer. Fett hår och vansinnig blick brukar komplettera hojtandet.

Det måste vara så himla jobbigt att på fullt allvar tro att man är den enda som har förstått hur det ligger till. Man vet att jorden kommer gå under och folk bara passerar förbi och ler lite överseende. Man har svaret på olösliga problem och polisen kontrar med en tvångströja och en enkelresa till häktat. Jättejobbigt måste det vara.

Jag tycker att de har blivit färre därute de senaste åren. Beror de på ökade sociala insatser? Förbättrad läkemedelsanvändning? Nej, inte alls. Jag har kommit på vad som har hänt. Jag har svaret. Jag har genomskådat det! De jobbar numera som säljare för Telenor inne på köpcentrum och tror på fullt allvar att:
”-Jag kan sänka dina telefonkostnader och du får en iPhone, gratis!”

DUMMA I HUVUDET

Det finns vissa grupper som det är socialt accepterat att driva med. Enkelt uttryckt så får man driva med dom som har det bra och det är taskigt att skämta om underdogsen.

Politiker får man sparka på hur mycket som helst, det är fritt. Dom har minsann tagit på sig att vara sådär bossiga och dryga och dom vill bara bestämma och därför får dom faktiskt stå ut med att bli utskällda och förtalade. Signaturen ”Vän av ordning” eller ”Nu får det vara nog” på insändarplats i en vanlig lokaltidning kan klappa till för fullt på politikerna. Det funkar, för det är politiker.

Män inom näringslivet är också ofredade, liksom högre tjänstemän inom förvaltningen. Men sen blir gränsdragningen svårare. Det har ju varit väldigt känsligt att skämta om utlänningar eller invandrare och alla politiskt korrekta har givetvis avstått. Men det finns ju en massa komiker och offentliga personer som kommer från utlandet och skojar jättemycket om det och därmed rör till begreppen för alla som vill vara PK.

Tjocka människor kan man skoja om litegrann. Men det är samtidigt lite synd om dom och det kan bli känsligt. Mycket svår balansgång. Man får driva med sina gamla tråkiga lärare men en modern lärare som pratar om jämställdhet och resursteam istället för oregelbundna verb och Konstantinopel är ett gränsfall. Vårdbiträden är helt uteslutet, de är så fantastiskt tappra och lågavlönade så det går bara inte.

Men varför man inte får kritisera eller driva med dom som är dumma i huvudet? Det finns så sagolikt många puckon som går lösa och uttalar sig om precis allt! Och de får ofta hållas!
Tjejen som ringer 112 för att hennes frys har pajat. Ljushuvudet i en kvällstidning som tycker

”…att nån man känner till” borde få Nobelpriset. Det kommer ingen motfråga om vilka böcker han har läst. Clas Ohlson-katalogen?! Den medelålders kvinnan som kastar sig om halsen på Hollywoodfrun Maria Montazami och säger att ”Du har betytt så mycket för mig!”….allvarligt, ska man verkligen ha rösträtt då?