BEMÖTANDE del 2

En kvinna i SF:s uniform står i entrén till Filmstaden i Göteborg. En man vill gå in för att hämta ut biljetter.

-Det är stängt, säger hon.

-Men du är ju här och jag vill bara hämta ut biljetter.

-Det är stängt.

-Jamen det är ju inte stängt, det är massor av folk därinne, framhärdar mannen som fortfarande vågar tro på det han ser.

-Nej, det är faktiskt stängt. Vi öppnar klockan fem, och nu låter hon riktigt irriterad. Du får gå till Biopalatset.

Han drar efter luft och skrattar till.

-Skämtar du!? Jag kan hämta biljetterna tio meter bort i automaten eller gå tre kilometer till Biopalatset.

-Ja, just nu är det så det är. Det är uthyrt här. Stängt. Vi öppnar klockan fem.

-Jag ska aldrig mer gå på bio, säger mannen.

-Jo men Biopalatset har öppet, säger hon.

Sen vänder hon sig till sin kollega och säger att folk inte är kloka.

Jag brukar ofta hävda att SF går alldeles för bra och idag fick jag ytterligare bevis för det. I de flesta relationer gäller ”act normal, get normal”. Inte i det här fallet.

Några handfasta tips för framtiden.

· Sätt upp jättestora skyltar med STÄNGT så att eventuella besökare har anledning att tro att det faktiskt är stängt. Det är lite sent att påpeka det när de redan är inne i lokalerna och mitt i folkvimlet.

· Gör undantag! Behandla människor som beter sig normalt med respekt (dvs låt karlen gå in och hämta sina biljetter).

· Behandla dian kunder väl, rent generellt. Man kan inte sälja biljetter och ta betalt och sen mota ut dem som vill hämta det de har betalat för. De kan bli irriterade och illojala då.

· Är det riktigt lämpligt att en person i uniform från Svensk Film ska förklara att detta är inte en bio det är en konferensanläggning? När hon samtidigt är omgiven av filmaffischer, popcornskyltar, biljettautomater och trailers?

SF; tänk om, tänk rätt!

SNÄLLA MÄNNISKOR

Ibland går det på rutin att vara lite misstänksam. Att dra egna slutsatser om vad andra tänker, att de nog inte tänker hjälpa mig/vara trevliga/ ge rabatt/ svara på frågor.

Jag har just nu satt upp ett personligt mål om faktiskt efterfråga det jag vill ha. Jag frågar efter de där tofflorna i strl 35 till sonen och ber att få samma rabatt som 36:orna är märkta med. Självklart, säger käcka tjejen i skoaffären!

Jag frågar en vanlig Göteborgare om var jag hittar god kebab. Diskussion i sällskapet utbryter. Vart ska de rekommendera mig att gå? Det ena är ju rätt bra men har inte det blivit lite sunkigt på sistone? Det andra är längre att gå men bättre kvalitet…De vill verkligen att jag ska få en förträfflig kebabupplevelse!

Jag kontaktar en nyckelperson som förmodligen har väldigt mycket viktig kunskap för ett projekt som jag jobbar med. Jag har egentligen inget att erbjuda konkret. Jag behöver inspiration, kloka synpunkter, nätverk och kontakter. Jag beskriver mitt projekt och varför jag vill träffa honom. Räknar med att bli raderad redan i inboxen. Han återkommer 20 minuter senare (på en söndag!) och ser fram emot vårt möte!

Och ibland kommer bakslagen. Dom där människorna som inte vill addera arbetsglädje till sin dag genom att göra något för andra. På Kongresscentret i Uppsala där jag hade en monter men ingen stol. Efter att ha bollats runt till tre olika personer fick jag besked att de inte hade någon stol. Ingen stol alls. På hela Kongresscentret. Skulle ha förbeställts. För två veckor sedan. Jag behärskade mig så gott jag kunde:

-Men det är väl för fan bara öppna dörren till ett satans konferensrum och ta hit en stoljävel!

-Nej, men vi kan beställa en från vår externa leverantör, de kan göra en snabbleverans, koster 425 kr så har du den inom tre timmar.

Sant.

Men låt er inte nedslås! Fortsätt att överraskas, dom snälla finns därute och vi måste hitta dom och bekräfta dom! Jag ser fram emot nästa felringning, nästa virrpanna som ringer till mig och tror att de har kommit till Akademibokhandeln, jag ska med varm hand och ett leende lotsa dem rätt och tacka för samtalet!